Annons
X
Annons
X

”Fel förstärka negativa tankar hos unga”

Förebyggande insatser för ­ungas psykiska hälsa görs med hjälp av manualbaserade program skapade långt ifrån den dagliga verksamheten. Skolelever möts av en färdig problembild som säger att det är fel på deras tankar, skriver tre forskare vid Linköpings universitet.

Eleverna förväntas förändra sina tankemönster för att undvika att bli deprimerade, skriver författarna.
Eleverna förväntas förändra sina tankemönster för att undvika att bli deprimerade, skriver författarna. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DEBATT | PROGRAM MOT   DEPRESSION

I fallet med Disa används övningar hämtade från depressionsbehandling.

”Hela tiden tar de upp negativa tankar! De som har positiva tankar börjar tänka negativt till slut.”

Uttalandet kommer från en 14-årig flicka som har gått ett depressionsförebyggande program i skolan. I Sverige i dag möts elever av program som ­utgår ifrån att de tänker negativt om sig själva och omgivningen. Elevers tänkande framställs som problemet och förändrade tankemönster som lös­ningen, utan hänsyn till vad eleverna själva definierar som problem. Förebyggande program av det här slaget ökar i antal och säljs in till skolor över hela landet. Vi menar att det är av största vikt att myndigheter och skolledare kritiskt granskar utgångspunkterna i dessa program. Här spelar oberoende forskning en viktig roll.

Annons
X

**Vi har gjort en unik **granskning av Disa (Din Inre Styrka Aktiveras som på engelska heter Depression in Swedish Adolescents), som flickan i citatet ovan har genomgått, och som framför allt vänder sig till flickor. Vi har granskat genomförandet i praktiken, intervjuat 37 deltagare samt analyserat de teorier som programmet vilar på. Programmet använder tekniker som har sitt ursprung i psykiatrisk behand­ling av depression. Teknikerna utgår från kognitiva teorier om att deprimerade patienter fastnat i automatiska negativa tankar om sig själva och omgivningen. Den terapeutiska behandlingen syftar till att få patienten att lära sig att tänka på nya sätt. I fallet med Disa används alltså övningar hämtade från depressionsbehandling i syfte att stärka elever gene­rellt, oavsett om de upplever problem med nega­tiva tankar eller inte. Skolelever möts av en färdig problembild som säger att det är fel på deras tankar. De förväntas förändra sina tankemönster för att undvika att bli deprimerade. Frågan vi ställer är varför tekniker som utformats för att bota en depri­merad individ används i en insats som syftar till att förhindra att ungdomar blir deprimerade. Även om jämförelsen haltar på många sätt kan det liknas vid att ordinera näsdroppar till alla skol­elever för att förebygga förkylning.

Disa är endast ett exempel på program riktade till elever generellt som inte tar hänsyn till om ele­ven upplever problem eller vad det är för typ av problem. Det senaste inslaget består av ”självmordskunskap” som är utvecklat vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ­ohälsa vid Karolinska Institutet. Enligt forskar­gruppen som utvecklat programmet är syftet att elevers negativa uppfattningar ska förändras och förmågan att hantera negativa händelser och stressfaktorer ska tränas upp eftersom dessa ofta är utlösande faktorer vid självmordsförsök. Vi hävdar att detta tänkande innebär att man hoppar över ett steg, nämligen att lyssna på och ta hänsyn till barnen och ungdomarna och deras definitioner av vad som är svårt och problematiskt i livet. Trots goda intentioner blir konsekvensen att elever utan svåra upplevelser i bagaget först måste lära sig hur depres­siva tankar kan te sig för att sedan lära sig hur de kan förändras. Vidare riskerar elever som har varit med om svåra händelser och har en tendens till depres­siva tankar att i dylika program möta och hantera fiktiva problem i stället för att få hjälp med sitt egentliga problem.

**Bland de flickor **vi studerade fanns både de som ­avvisade problembilden och hävdade att de inte kände igen sig och de som började notera att de kanske var deprimerade. Men är det verkligen inåt mot sig själva som ungdomar behöver vända sig för att må bra? I en Disa-kurs där 13 träffar video­observerades möttes varje övning om att identifiera negativa tankar med tystnad. Flickorna försökte förändra kursen och i stället för att fördjupa sig i negativa tankar om sig själva försökte de uppe­hålla sig vid sina intressen. De visade tydligt att de ville göra saker tillsammans hellre än att ägna sig åt sina tankemönster. Kvalitativ forskning om ung­domars psykiska hälsa visar att sociala faktorer som relationer till familj och vänner är centrala för välbefinnandet. I vår studie såg vi dock hur sociala och strukturella problem kom i skymundan när ­fokus låg på negativa tankar. Härigenom lades skulden för eventuella problem på eleverna själva.

I marknadsföringen av Disa-programmet framhålls att programmet är evidensbaserat och har bevi­sad effekt. De utvärderingar som hänvisas till utgår ifrån antagandet att när någon effekt kan ­påvisas så är det manualens övningar som har haft effekt. All forskning om själva genomförandet visar dock att varje kurs blir unik när den genomförs. Skolans pedagogiska verksamhet bygger inte på att strikt följa manualer utan på lärares professions­utbildning som handlar om att se olika individer, skapa goda sociala relationer och anpassa undervisningen till det specifika sammanhanget. Effekten som det talas om i marknadsföringen kan i statistiska termer benämnas förväxlande faktorer. Eftersom varje Disa-kurs genomförs på sitt specifika sätt i vitt skilda skolmiljöer är förutsättningarna för att göra kontrollerade studier begränsade. I vår studie där vi specifikt studerade betydelsen av Disa ur de involverade aktörernas sida, särskilt eleverna, fann vi att gruppformatet och en engagerad lärare var av stor betydelse. Att bereda elever möjligheten att träffas i grupper under ledning av engagerade ­lärare inom skolans verksamhet kräver dock inte en manual och ett program som vilar på psykiat­riska tekniker.

**När det gäller arbetet **mot diskriminering och kränkande behandling, som är viktiga faktorer för psykisk hälsa, hävdar Skolverket i sin utvärdering att effektiva insatser bygger på ett långsiktigt arbete som genomsyrar den pedagogiska verksamheten. På samma sätt menar vi att förebyggande insatser för ungas psykiska hälsa inte är betjänta av manualbaserade program skapade långt ifrån den dagliga verksamheten. I stället måste lärare, i samarbete med elevhälsans personal, ges tid och resurser för att i samverkan med eleverna skapa en hälso­främjande verksamhet på lång sikt. De som lider av depression eller har självmordstankar måste få kvalificerad professionell hjälp.

Anette Wickström

docent och lektor

Sofia Kvist-Lindholm

doktorand

Karin Zetterqvist Nelson

professor

Verksamma vid tema Barn, Institutionen för tema, Linköpings universitet

Annons
Annons
X

Eleverna förväntas förändra sina tankemönster för att undvika att bli deprimerade, skriver författarna.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X