Annons

Fel att kasta all skuld på personen med borderline

Under strecket
Publicerad

När företeelser i vår omgivning blir alltför komplexa och svårbegripliga kan vår bild av verkligheten bli fragmentarisk, onyanserad och begränsad. Så har situationen för borderlineindividen (BPS) och hans/hennes partner beskrivits i två artiklar i SvD.
Det är i och för sig glädjande och angeläget att ämnet som sådant tas up till debatt. Att anhöriga till personer som lider av psykisk ohälsa ofta har det svårt och behöver stöd är ett odiskutabelt faktum. Men tyvärr blir läsningen beklämmande.

Enligt Silfving och Olsson yttrar sig borderlineproblematiken i huvudsak som relationsproblem. De har valt att se problemen utifrån ett ensidigt perspektiv: den anhörige är den drabbade och personen med BPS är den som orsakar det kaos som uppstått. Deras slutsatser bygger på möten med anhöriga till så kallade BPS individer. Vi vet att begreppet borderline ibland används för att beskriva en allmänt besvärlig patient. Hur partnern till Silfvings och Olssons klienter har diagnostiserats anges inte.
Efter många års erfarenhet av forskning kring och behandling av självmordsnära och självskadande kvinnor med BPS och deras anhöriga, är min och mina kollegors bild av dessa personers problematik annorlunda. Det huvudsakliga och i särklass mest tydliga problemet för personer med BPS är deras starka känslor och en oförmåga att reglera dem. Detta tar sig bland annat uttryck i svårigheter att skapa och bevara goda relationer.
Men deras känslomässiga sårbarhet och instabilitet präglar inte bara deras relationer utan hela deras existens. Den skapar en djup desperation snarare än ilska och ondska. Plågan ligger inuti dem själva i form av självfördömande, svårigheter att få grepp om sig själv och sin person och en upplevelse av att vara "fel" i största allmänhet.

Annons
Annons
Annons