Krönika

Mikael Mölstad:Fejk på flaska

Mikael Mölstad

När intresset för vin – och priserna – ökar ser allt fler möjlighet att luras. Mikael Mölstad häpnar över den senaste vinbluffen i Danmark.

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag slutar aldrig förvånas över hur lätt det är att lura folk som gillar fina viner. Det händer hela tiden och verkar bara bli värre och värre. Den senaste historien är sensationell.

Inblandade är ett stiligt danskt par, några av världens dyraste viner, ett antal rika vinälskare och två danska journalister med gott minne. Avslöjandet tar sin början vid en mycket exklusiv provning på Själland organiserad av paret René och Marlene. På provningen fanns välbärgade vinprovare men också de två journalisterna från tidningen Gastro. Gästerna fick prova allt från Margaux 1900 till Latour 1961. Vissa flaskor var värda långt över hundra tusen kronor.

En tid senare flyttar paret René och Marlene till Basel och startar en exklusiv vinklubb där medlemsavgiften är 15 000 euro. Återigen: bara provningar med de allra exklusivaste vinerna för de exklusivaste vinälskarna. Våra danska journalistvänner blir inbjudna än en gång. Nu tycker de sig känna igen några av de kostbara buteljerna. Verkar det inte vara samma som förra gången?

Annons
Annons

Vid en snabb koll på bilder från Själlandsprovningen bekräftas aningarna. Etiketterna hade exakt samma vinfläckar och rivmärken. Nu gjorde journalisterna en bredare koll, vilket var lätt. Vid alla provningar hade etiketterna avbildats av deltagarna och lagts ut på Facebook och Instagram.

Det visade sig att paret René och Marlene systematiskt hade fyllt upp sina exklusiva flaskor med annat vin och serverat ur dem om och om igen. I flera år lyckades de dupera alla.

Hade jag också blivit lurad? Ja, kanske. Det ligger mycket psykologi i det hela. Tror du att du provar en Margaux från år 1900 är chansen stor att det också smakar som en Margaux 1900. Du blir lurad. Och faktum är: Ingen av de rika vinprovarna har hört av sig för att få pengar tillbaka.

Det påminner om den tyske vinsamlaren Hardy Rodenstock som lär ha bluffat en hel vinvärld. En av hans varianter var att sätta de mest exklusiva vinerna sist i provningarna. Hardy såg sedan nogsamt till att gästerna tömde de tio-tolv första glasen ordentligt. Med något disiga smaklökar kunde ingen därefter känna om han bytt ut en Mouton-Rothshild 1949 mot en billigare bordeaux.

Ett senare exempel är amerikanen Rudi Kurniawan som tog med sig fina flaskor från krogen och fyllde upp dem igen. Han blev en vinkändis på att sälja fantastiska viner. Ända tills bluffen avslöjandes.

I dag sker nästan allt vinbluffande i Kina. Det sägs till exempel att hälften av alla viner från Château Lafite som säljs i Kina är falska.

Hur blir det så här? För det första sprider sig vinintresset enormt. Och för det andra – en evig sanning: Där fåfänga, stolthet och feta plånböcker samlas blir många bedragare rika.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons