Annons
Recension

Den blinda ugglanFebrig originalitet som framkallar yrsel

Publicerad

På gränsen till döden eller sinnessjukdomen börjar en man nedteckna sitt livs historia för sin skugga. Älskarinnan är borta, så även hustrun som konsekvent benämns ”den horan”. Vi befinner oss i gråzonen mellan dröm och verklighet, medvetet och omedvetet. Geografiska och tidsmässiga hållpunkter löses upp. Identiteter visar sig vara minst sagt flytande. Är älskarinnan och hustrun rentav samma person? Och vem är den mystiska kvinnan som avbildas på de uppenbarligen ominöst betydelsemättade pennskrin och urnor som upptar allt mer av mannens fantasiliv?

Ja, i
Sadeq Hedayats kortroman
Den blinda ugglan som ursprungligen publicerades 1937 finns onekligen grundelementen till en modernistisk berättelse om jagupplösning och existentiell ångest, tryfferad med opiumdimmor, sexuella provokationer och genuspolitisk inkorrekthet. Vad som trots det gör Hedayats text till en så omstörtande och unik läsupplevelse i dag hänger troligen samman både med författarens biografi och med textens egensinniga hantering av de litterära valfrändskaperna.

Annons
Annons
Annons