Recension

Attack

Under strecket
Publicerad
Annons

När man hör gitarrlegendaren Yngwie Malmsteen nämnas dyker genast ett visst sound upp i huvudet. Inte så konstigt, han har låtit likadant sedan debuten för snart 20 år sedan. Nya Attack utgör inget undantag. Det är som vanligt Yngwies patenterade klättrande upp och ned för vad som verkar vara samma skala. Undantaget är låten Freedom som andas 70-tal, och där Yngwie tar över micken från Dougie White. Och plötsligt, i Touch the sky, dyker den förhatliga synten från 80-talet upp igen. Jag trodde att den var död och begraven. Nu vet jag bättre. Men han kan knappast anklagas för att vända kappan efter vinden.

Lyssna även på: Vilken Yngwieplatta som helst.

Annons
Annons
Annons