X
Annons
X
Recension

auto da fay (Auto da Fay) Fay Weldon blickar bakåt

Fay Weldon skriver om resan från barndomens Nya Zeeland till tiden som ensamförsörjande mor i 60-talets London. Foto: HEIKO JUNGE/SCANPIX

Listan över Fay Weldons böcker som utgivits på svenska är lång; 28 titlar, varav de flesta utkom på 1980- och 90-talet. Den mest kända och ihågkomna är förstås ”En hondjävuls liv och lustar” från 1983, som får betraktas som en modern klassiker. Romanen om den försmådda och alldagliga Ruth, som blir kallad hondjävul av sin otrogne man och gör det till utgångspunkt för en självförverkligande hämndodyssé, har kommit i ny utgåva på Massolit förlag, och försetts med ett förord av Unni Drougge. Samtidigt med nyutgåvan kommer den svenska översättningen av Fay Weldons självbiografi ”Auto da Fay” från 2002, vars ordlekande och dubbelbottnade titel måste få full poäng.

Boken bjuder på författarens resa genom sitt och familjens liv, en resa som slutar där äktenskapet med Ron Weldon börjar och innan författarkarriären tagit fart. Den som hoppas på resonemang om det egna författarskapet och tankar bakom romanskrivandet blir besviken; läsaren får nöja sig med korta omnämnanden här och där, när någon händelse i livet senare påverkat, eller gett material till, skrivandet. Däremot bjuds det på flitigt namndroppande, både ifrån de egna och de litterära morföräldrarnas kretsar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X