Annons

Fattiga konstnärens verk blev synonymt med Sverige

För en tid sedan bloggade jag om en fransk tavla som en person i läsekretsen hade frågor kring. I dag tar jag mig an ett liknande spörsmål, men nu rör det sig om ett betydligt kändare konstverk från Sverige.

Under strecket
Publicerad

Otto Hesselboms ”Vårt Land” som hänger på Nationalmuseum.

Foto: History and Art Collection/IBLBild 1 av 1

Otto Hesselboms ”Vårt Land” som hänger på Nationalmuseum.

Foto: History and Art Collection/IBLBild 1 av 1
Otto Hesselboms ”Vårt Land” som hänger på Nationalmuseum.
Otto Hesselboms ”Vårt Land” som hänger på Nationalmuseum. Foto: History and Art Collection/IBL

Fråga: ”När man söker efter bilder av nationalromantikens Sverige vid förra sekelskiftet möter man kända namn som Heidenstam, Stenhammar och Lagerlöf, men ideligen möter man också en tavla kallad ’Vårt land’, som finns här och var på nätet och dessutom tycks hänga på Nationalmuseum, dvs. när museet väl bestämmer sig för att visa upp den. Konstnären hette Otto Hesselbom. Vem var det? Och kan du berätta lite om tavlan?”

Dick Harrisons svar: Otto Hesselboms konstnärsliv skilde sig drastiskt från flertalet konstnärers, eftersom han under en stor del av yrkeslivet ägnade sig åt helt andra ting. Han föddes i Ånimskog den 13 juli 1848 som son till hemmansägaren och nämndemannen Johannes Hesselbom och Stina Jonasdotter. Både modern och fadern tillhörde västsvenska bondesläkter, och de första barnaåren var trygga, präglade av hårt arbete och religiositet.

Annons
Annons

Sedan fadern avlidit 1854 vacklade emellertid familjens ekonomi. Eftersom Otto inte ansågs ha den fysik som krävdes för att bli bonde sattes han i målarlära. År 1868 flyttade han till Stockholm och skrevs in vid Tekniska skolan, bland annat för att studera teckning. Att söka in vid Konstakademin var inte att tänka på; därtill räckte inte pengarna. För att försörja sig tog han tjänst hos Evangeliska fosterlandsstiftelsen som varubud, något som i förlängningen ledde honom till en missionsskola, där han åren 1874–1876 utbildades till predikant.

Otto Hesselboms landskapsvyer – som förevigades på duk efter duk, gärna i skymningsljus – kom i utlandet att bli närmast synonyma med Sverige.

Otto Hesselboms första tid som predikant och kolportör ägde rum i Luleå, där hälsan bröts ned av kombinationen av tung arbetsbörda och hårt klimat. Av personliga religiösa skäl kom han dessutom att fjärma sig från EFS och så småningom ansluta sig till först Svenska Missionsförbundet, därefter baptisterna.

Följden blev att Hesselbom lämnade sin anställning 1882 för att istället ägna sig åt hantverksmåleri. Hustrun Johanna, som han gift sig med i Luleå 1877, bidrog till försörjningen genom att ägna sig åt sömnad. Steg för steg utvecklade Hesselbom sin konstnärliga kapacitet, bland annat genom att kopiera tavlor på Nationalmuseum. Tack vare upparbetade kontakter blev han 1888, i synnerligen mogen ålder, inskriven som elev vid Konstakademin.

Det var allt som behövdes. Redan 1896, ett år efter det att han lämnat akademins skola, valdes en av hans målningar – ett dalsländskt landskapsmotiv – ut för att ingå i den svenska samlingen vid en utställning i Berlin. Påföljande år deltog han i den stora Stockholmsutställningen. Resten är historia. Otto Hesselboms landskapsvyer – som förevigades på duk efter duk, gärna i skymningsljus – kom i utlandet att bli närmast synonyma med Sverige. År 1910 blev han följaktligen representerad på Nationalmuseum med mästerverket ”Vårt land”, som han målat åtta år tidigare. Framgångarna förbättrade den hesselbomska ekonomin avsevärt, och 1906 flyttade han in i ett eget hus i Säffle med sin andra hustru. Han avled 1913.

”Vårt land” framstår i efterhand som ett av de mest kongeniala konstnärliga bidragen till formandet av den svenska nationalismen kring 1900. Vi ser ett fagert skogs- och insjölandskap kring Ånimmen med djupa skogar, vida vidder och ett milt skymningsljus som sveps in i dekorativa kurvor. Kombinationen av jordnära mörker i skogspartierna och de gyllene, närmast religiöst svärmiska, dragen i himlen talade direkt till samma människor som tog till sig Selma Lagerlöfs romaner, Verner von Heidenstams dikter och Wilhelm Stenhammars musik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons