Annons
X
Annons
X

”Fasthållning av barn i skolan måste upphöra”

Att hålla fast utagerande elever för att få dem att bli lugna är en ineffektiv och mycket farlig metod. Skolledare och huvudmän behöver ta ansvar för att metoden inte förekommer, genom tydliga riktlinjer och mer stöd till personal, skriver tolv psykologer.

Av SvD
Debatten om skolan
Ibland framhålls rätten till nödvärn som försvar för fasthållning. Nödvärnsrätten infaller vid oväntade nödsituationer, medan skolpersonal oftast vet vilka barn som riskerar att bli utagerande, skriver tolv psykologer.
Ibland framhålls rätten till nödvärn som försvar för fasthållning. Nödvärnsrätten infaller vid oväntade nödsituationer, medan skolpersonal oftast vet vilka barn som riskerar att bli utagerande, skriver tolv psykologer. Foto: Hasse Holmberg/TT

DEBATT | SKOLAN

Det senaste året har det i medierna rapporterats flera gånger om fasthållning av barn i skolan. Med fasthållning menas att ett utagerande barn hålls fast i sittande eller liggande position tills barnet lugnat sig. Fasthållning är ytterst farligt; det finns många dokumenterade dödsfall av fasthållning i inter­nationell forskning, liksom det finns svenska exempel på frakturer som följd av fasthållningar. 

Hur stort problemet är har det dock inte ­varit möjligt att ta reda på. I Sverige doku­menteras fasthållningar av barn inte systema­tiskt och ingen statistik sammanställs, varken på kommunal eller på natio­nell nivå. Vi har inte heller kunnat se att någon skol­huvud­man tagit reda på hur stort problemet egentligen är. Skolinspektionen, den myndighet som kont­rollerar hur skolor fullföljer sitt uppdrag, tar emot anmälningar när någon, oftast vårdnadshavare, anser att skolan inte följt de regler som finns. Men då det i dag inte är skolans plikt att anmäla sig själva efter en fasthållning, och vård­nads­havare troligtvis inte alltid får känne­dom om när det förekommit, ger dessa anmäl­ningar ­ingen korrekt bild av omfattningen.

Därför har en av denna artikels författare, Stefan Boström, som en del av en nyligen avslutad utbildningsinsats för 40 elevassistenter i Uppsalas kommunala grundskola, gjort försök till en första kartläggning. I den framkom det att 86 procent av elevassistenterna i sitt arbete ”varit med om att hålla fast en elev för att försöka få den att lugna ner sig”. Vi som skriver detta tror inte att Uppsala eller dess elevassistenter på något sätt skiljer sig från övriga kommuner i Sverige, utan att ­denna pilotundersökning är en tydlig indikation om att fasthållningar är ett omfattande problem i hela skolsystemet.

Annons
X

Fasthållning är problematiskt ur flera perspektiv. Det saknas studier som visar på positiva effekter av fasthållning. Teorin att en person lugnar sig om man håller fast den är ­direkt felaktig. En upprörd person blir inte lugnare av att någon håller ner den mot golvet eller sliter i tröjärmen. I stället minskas personens möjlighet till självkontroll sam­tidigt som konfliktnivån höjs, med stor risk för skador för alla inblandade. Varje fasthållning är dessutom potentiellt traumatise­rande för den som utsätts. I en pedagogisk kontext är fasthållning katastrofalt då det allvarligt skadar tilliten till den som i nästa situation ska undervisa eller erbjuda barnet omsorg.

Ibland framhålls rätten till nödvärn som försvar för fasthållning. Nödvärnsrätten infaller vid oväntade nödsituationer, medan skolpersonal oftast vet vilka barn som riskerar att bli utagerande. Lagen säger också att våldet inte får vara ”uppenbart oförsvarligt”, något som fasthållning oftast är då det är en mycket farlig metod med många dokumenterade dödsfall. Ur ett rättighetsperspektiv är fasthållning förkastligt, eftersom vi visar för åskådare och för den som utsätts att vi accepterar beteenden mot barn som vi aldrig skulle tillåta i övriga samhället. I barnkonventionens artikel 19 står att ”varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet”. Att barnkonventionen förhoppningsvis snart blir lag i Sverige är ytterligare ett argument för att skolan måste sluta med fasthållning.

Vad behöver då göras för att kunna sluta med fasthållning av barn i skolan? Ansvaret för dessa situationer kan inte stanna vid de personer som är där när barn blir upprörda och mister självkontrollen, utan behöver ­axlas av skolledningar som på allvar kan leda verksamheten i rätt riktning. Här följer, som vi ser det, nödvändiga åtgärder:

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Företeelsen med fasthållningar måste kartläggas för att öka vår kunskap kring problemet. I dag saknas statistik över hur vanligt det är, vilka barn som utsätts och under vilka omständigheter, vilket gör att det är svårt att ­arbeta systematiskt. Så länge man underlåter att ordentligt ta reda på hur det förhåller sig, kommer man inte kunna veta om eventuella insatser för att minska förekomsten av fasthållning har någon effekt.

    Skolledningar behöver utarbeta en tydlig policy som entydigt tar avstånd från användande av fasthållning som metod. Vi anser att fasthållning otvivelaktigt bör betraktas som omotiverat fysiskt och psykiskt våld och därmed inte följer barnkonventionen. Detta särskilt, eftersom det i de enstaka fall där fysiska metoder bedöms nödvändiga finns andra väl beprövade metoder som är utvecklade i syfte att hantera våld utan farliga fasthållningar. Skolledningar bör försäkra sig om att personal har nödvändig fortbildning i att hantera utagerande beteende utan fasthållning. Varje gång det ändå sker är det ett misslyckande, varför skolhuvudmän bör implementera ­system för dokumentation, uppföljning och åtgärder för att motverka fasthållning. Varje fall bör också, enligt gällande lagstiftning, anmälas till huvudman för att utredas som potentiellt kränkande behandling. 

    Det vilar ett tungt ansvar på skolan att ­skapa lärmiljöer där alla barn kan vara trygga och utvecklas. I en sådan miljö tar vuxna ­ansvar för att barn inte behöver förlora självkontrollen och man använder inte fasthållningar. I en rapport om elevhälsan från 2015 skriver Skolinspektionen att ”skolorna ofta saknar strategier för hur det förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbetet ska planeras, genomföras och följas upp”. Detta är en allvarlig brist som måste åtgärdas.

    Barn med neuropsykiatriska funktions­nedsättningar utgör en betydande del av dem som är i behov av särskilt stöd i skolan och är enligt Skolverket oftare än andra utsatta för fasthållning. Dessa barn har ofta svårt med bland annat impulskontroll, känsloreglering och kommunikation. Om symtomen inte tolkas, anpassas för och bemöts på rätt sätt i skolan, kan det leda till starkt utagerande beteenden. All personal i skolan behöver därför få fördjupad kunskap om neuropsykiat­riska funktionsnedsättningar och om hur man med hjälp av lågaffektivt bemötande kan minska risken för att konflikter uppstår.

    Vi vill med detta inlägg tydliggöra vilka förväntningar vi har på skolans ledare. Det handlar inte om att svartmåla den svenska skolan eller skuldbelägga enskilda personer. Skolan ska inte syssla med fasthållning. Där ska alla barn, oavsett funktionsuppsättning, kunna få det stöd de behöver för att utvecklas så som de är, i en trygg miljö fri från kränkningar.

    Stefan Boström, leg. psykolog

    Christian Bergbom, leg. psykolog

    Maria Bühler, leg. psykolog, specialist i neuropsykologi

    Axel Chipumbu Havelius, leg. psykolog

    David Edfelt, leg. psykolog

    Bo Hejlskov Elvén, leg. psykolog

    Annica Kosner, leg. psykolog

    Annika Kylberg Johnsson, leg. psykolog

    Erik Rova, leg. psykolog

    Anton Sjögren, leg. psykolog

    Ulla Thorslund, leg. psykolog

    Terése Österholm, leg. psykolog

    Samtliga författare är medlemmar av nätverket Lågaffektiva psykologer.

    Annons
    Annons
    X

    Ibland framhålls rätten till nödvärn som försvar för fasthållning. Nödvärnsrätten infaller vid oväntade nödsituationer, medan skolpersonal oftast vet vilka barn som riskerar att bli utagerande, skriver tolv psykologer.

    Foto: Hasse Holmberg/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X