”Fasthållning av barn i skolan måste upphöra”

Att hålla fast utagerande elever för att få dem att bli lugna är en ineffektiv och mycket farlig metod. Skolledare och huvudmän behöver ta ansvar för att metoden inte förekommer, genom tydliga riktlinjer och mer stöd till personal, skriver tolv psykologer.

Under strecket
SvD
Publicerad

Ibland framhålls rätten till nödvärn som försvar för fasthållning. Nödvärnsrätten infaller vid oväntade nödsituationer, medan skolpersonal oftast vet vilka barn som riskerar att bli utagerande, skriver tolv psykologer.

Foto: Hasse Holmberg/TT
Annons

Det senaste året har det i medierna rapporterats flera gånger om fasthållning av barn i skolan. Med fasthållning menas att ett utagerande barn hålls fast i sittande eller liggande position tills barnet lugnat sig. Fasthållning är ytterst farligt; det finns många dokumenterade dödsfall av fasthållning i inter­nationell forskning, liksom det finns svenska exempel på frakturer som följd av fasthållningar. 

Hur stort problemet är har det dock inte ­varit möjligt att ta reda på. I Sverige doku­menteras fasthållningar av barn inte systema­tiskt och ingen statistik sammanställs, varken på kommunal eller på natio­nell nivå. Vi har inte heller kunnat se att någon skol­huvud­man tagit reda på hur stort problemet egentligen är. Skolinspektionen, den myndighet som kont­rollerar hur skolor fullföljer sitt uppdrag, tar emot anmälningar när någon, oftast vårdnadshavare, anser att skolan inte följt de regler som finns. Men då det i dag inte är skolans plikt att anmäla sig själva efter en fasthållning, och vård­nads­havare troligtvis inte alltid får känne­dom om när det förekommit, ger dessa anmäl­ningar ­ingen korrekt bild av omfattningen.

Annons
Annons
Annons