X
Annons
X

Fast i en melankolisk loop

Patrick Modiano är ypperligt skicklig – men tröttsamt enahanda. Om hans romaner vore noveller hade de varit svårslagna, skriver författaren och trogne Modiano-läsaren Maxim Grigoriev.

**"Gång på gång **skriver Patrick Modiano samma berättelse", hävdade Ulf Olsson i Expressen redan 1993. Så här dryga tjugo år efteråt, när fransmannen nu har tilldelats Nobelpriset i litteratur, är läget på gott och ont detsamma.

Som trogen Modianoläsare har jag år efter år, bok efter bok, slagits av hans orubbliga konsekvens. Man vet exakt vad man får när man öppnar en av hans romaner. Genom åren har Modiano som ingen annan varit sin stil hängiven: en ny Modiano är med största sannolikhet ytterligare en nedmonterad noir-deckare som tappats på deckarintrigens must men svällt ut i melankoli och ensamhet. Det är mycket nattgator, gatlyktor och halvtomma parisiska kaféer. I efterhand kan det vara svårt att skilja de olika romanerna från varandra. Stämningen kan egentligen sammanfattas med en enda bild: Edward Hoppers "Nighthawks" från 1942.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X