Magnus Ljunggren:Fascistpropaganda på bästa sändningstid

Den nymornade ryska patriotismen har gett fritt spelrum även åt extremistisk ideologi. Aleksandr Dugins och Aleksandr Prochanovs nyfascistiska tankar ligger i själva verket i linje med putinismen.

Under strecket
Publicerad

Aleksandr Dugin och Aleksandr Prochanov.

Foto: ARKTOS OCH MAXIM SHEMETOV/ITAR-TASS PHOTO/CORBIS
Annons

Vid tiden för Sovjetunionens sammanbrott föddes den ryska nyfascismen. I detta nu har den trängt in i Kreml och färgat av sig på Vladimir Putins politik.

Startskottet kom några månader före samhällskollapsen i december 1991 när den unge Aleksandr Dugin gav ut första numret av tidskriften Elementy (Element). Dugin hade sin bakgrund i en underjordisk nazistgrupp som kallat sig ”Svarta SS-Orden” och vars ledare i Heinrich Himmlers efterföljd utnämnt sig till ”Reichsführer”. Inom gruppen hade man studerat det mest förbjudna i kommunistsamhället: den italienske fascisten Julius Evola, 20-talets tyska så kallade konservativa revolutionärer och den ryska ”eurasiska” emigrantkretsen i Berlin. Man hade varit elitistisk och nyhednisk i Evolas anda, uttalat antiproletär. Men i detta ögonblick svängde man. Dugin hade omedelbart uppfattat sin uppgift i det nya: att återskapa en nationell idé. I förbindelse med ortodoxins uppståndelse blev han kristen, rentav gammaltroende.

Annons
Annons
Annons