Fascinerande bredd bortom normkritik och pekpinnar
Anders Zorn må ha varit en kulturman med objektifierande blick på kvinnokroppen. Det hindrar inte fascinationen över hur lekande lätt han målade fram ljusblänk och rökslingor. Nationalmuseum ger en fyllig introduktion.
Anders Zorn, ”Emma Zorn i Parisateljén”, 1894. Olja på duk.
Anders Zorn, ”Kurtis”, 1900. Akvarell.
Anders Zorn, ”Mor klär sitt barn”, 1888. Olja på duk.
Anders Zorn, ”Sommarnöje”, 1886. Akvarell.
Vad finns det mer att säga om Anders Zorn? Eller så här: går det verkligen att hitta några oprövade infallsvinklar när Nationalmuseum ett corona-år för sent uppmärksammar att det är hundra år sedan den kanske mest kända konstnären av dem alla – här lite töntigt kallad "en svensk superstjärna" – avled på Mora lasarett vid 60 års ålder?
Jodå, utställningens curator Carl-Johan Olsson har väl inte direkt grävt fram något spektakulärt nytt ur konsthistorien men han lyfter förtjänstfullt fram den stora betydelse hustrun Emma hade för skapandet av varumärket Zorn och hennes idoga förvaltande av konstnärskapet efter makens död. Och, vilket väl är det viktigaste, han har letat rätt på många sällan visade målningar. Sådana som hänger i privata samlingar och på olika institutioner men som här blandats upp med några riktigt kända signaturverk.