Annons
Recension

LimonovFascinerande bisarr rysk provokatör

Eduard Limonov betraktas numera som en skitstövel. I ”Limonov” försöker Emmanuel Carrère förstå sig på den egensinnige författaren. Fabian Kastner har läst en fascinerande berättelse som säger något om den tid vi lever i.

Under strecket
Publicerad

Spännvidden och kontrasterna i ett liv kan knappast vara större än i det liv som levts av den ryske politikern och författaren Eduard Limonov. Ändå fyller de knappt ut hälften av storleken på hans ego. Emmanuel Carrères tegelsten “Limonov”, som belönades med det prestigefulla Renaudot-priset när den utkom i Frankrike 2011, är ingen regelrätt biografi. Snarare rör det sig om en icke-fiktiv roman av det slag som Carrère numer enbart skriver. “Limonov” är den mer eller mindre nästan helt sanna berättelsen om en egensinnig äventyrare som levt inte bara ett, utan en lång rad liv, alla lika spännande och häpnadsväckande.

Eduard Limonov började sin bana som ligist i Ukraina, för att under Brezjnev bli en geniförklarad poet i Moskvas avantgardistiska underjord. På 70-talet tvingades han emigrera till New York, där han hankade sig fram, bodde på lumpna hotell och ibland på gatan, innan han blev betjänt åt en miljardär på Manhattan. I USA skrev han också sin första roman, ”It’s me, Eddie”, som blev en stor succé i Europa. I Tyskland fick den titeln ”Fuck off Amerika”, i Frankrike ”Den ryske poeten föredrar storvuxna negrer”, efter en scen i boken där Eddie har sex med en hemlös svart man på gatan.

Annons
Annons
Annons