Annons

Fartygsskroten fortsätter kosta liv

2011 blir ett rekordår för världens varv i antalet fartyg som sjösätts. Men de kommer ut på en marknad som är radikalt annorlunda än när fartygen beställdes. För att få bättre frakthyror måste flera tusen äldre fartyg skrotas – men till vilket pris i form av liv och miljö?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En ung man skär i stålskrotet med skärbrännare. Skyddsutrustningen består av handskar och keps.

Foto: ANDREW BIRAJ

Arbetare lyfter tungt metallskrot i demonteringen av skeppsvraket.

Foto: ANDREW BIRAJ

Arbetarna i Chittagong - många av dem är unga - tar en paus i det farliga arbetet.

Foto: ANDREW BIRAJ

Kabeldragare utan skor och skyddsutrustning kämpar i leran med stålvajrar på flera ton från ett uttjänt fartyg i Chittagong i Bangladesh. Antalet skrotade fartyg i landet halverades 2010, men efter en dom i Högsta domstolen hotar läget att försämras igen.

Foto: ANDREW BIRAJ

Fartygen som demonterades i Bangladesh under 2009 vägde sammanlagt 2,2 miljarder ton.

Foto: ZAHID HUSSEIN

Arbetare i Chittagong tittar ut från skrovet på ett fartyg.

Foto: ANDREW BIRAJ

I London pågår just nu den sjätte konferensen om hur fartyg ska kunna skrotas på ett miljövänligt sätt utan fara för de som arbetar med uppgiften. Enligt rapporten ”The Human Costs of Breaking Ships” som gjordes av Greenpeace 2008, har 1 000 arbetare dött de senaste två decennierna i Bangladesh under arbetet med att demontera fartyg. Då ingår inte de som dör på grund av sjukdomar de fått för att de utsatts för asbest och andra farliga ämnen.

I Bangladesh väntar 50 fartyg utanför Chittagong i den sydvästra delen av landet på att dras upp på en strand där tusentals arbetare styckar upp fartyget utan verktyg som oftast inte är mer avancerade än en skärbrännare.

Annons
Annons
Annons