Annons
Recension

MargotFartfylld polsk satir över ytlig sakglädje

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Det avgörande är inte vad utan hur man skriver. I romanen ”Margot” svischar Michał Witkowskis prosa förbi i glittrande ilfart, och läsaren hänger gärna med för att glädjas åt textens skönhet (och råhet) och för att inte gå miste om något av denna rapport från en värld av riksvägar, parkeringsplatser, polska, ryska och ukrainska ”långtradarchaffisar”, långtradare som ”står och trycker vid olika gränser”, tölpar, översittare, truckhoror, smugglare, bögar, fjollor, flator, tv-folk, kändisar, artister, inte alla sympatiska, men alla barnsligt hjälplösa inför, och hjärntvättade av, vår tids tro på det heliga tingets allmakt. Med andra ord, konsumism.

Författaren varken hånar eller kritiserar sina gestalter. Han beskriver. Läsaren får själv försöka orientera sig i den postkommunistiska vilsenheten. För muren mellan att äga och att vilja äga har ännu inte helt och hållet smulats sönder i det trassliga Centraleuropa. Vilket inte alls innebär att en centraleuropés situation måste förbli trasslig. Ty man kan ”växla gestalt och i nya former sig kläda” påminner författaren med Ovidius ord i ”Metamorfoser”.

Annons
Annons
Annons