Annons

FörlovningenFars på Dramaten – en söt men ofarlig karamell

Tova Magnusson, Rasmus Luthander och Electra Hallman i ”Förlovningen” på Dramaten.
Tova Magnusson, Rasmus Luthander och Electra Hallman i ”Förlovningen” på Dramaten. Foto: Sören Vilks

Feydeau på Dramaten. En sällsynthet nuförtiden – men farsen som teatersort har mycket att bjuda på. ”Förlovningen” är stilkomedi på hög nivå men riktigt fram till den absoluta svindeln hittar ensemblen inte trots ett ofta skickligt spel och bra rollbesättning.

Publicerad

Paris, sent 1800-tal. En ung man ska förlova sig. Han har ett flott namn men inga pengar, nu ska han gifta sig rikt. Kvällen före den stora eklateringen vill han dock säga adjö till älskarinnan, kabarésångerskan. Svag som han är stannar han över natten, och får aldrig ur sig det han kom för att säga. Så börjar en karusell av obehagliga möten, lögner och förväxlingar snurra. Ett kaos uppstår, nattliga identiteter och sexualitet får konsekvenser under dagtid. En tillvaro av mödosamt uppbyggda fasader rämnar.

Fars är en teatersort som verkar på minst två plan. Den skildrar rädslan för den stora skandalen, den som kommer att förstöra alla positioner och alla karriärmöjligheter. Farsen handlar gärna om människor som flyttar mellan klasser eller hierarkier. Den stora poängen med genren är dock att den kan fånga känslan av svindel. En person är plötslig fångad av en struktur, ett maskineri som tvingar rollen att ljuga, byta hattar och åsikter eller springa mellan olika garderober. Kort sagt: farsen försöker skildra den punkt där vi förtvivlat undrar om det är vi själva eller världen som är galen. Fars är som bäst ett terapeutiskt bad för högt spända nerver.

Maia Hansson Bergqvist och Danilo Bejarano.

Foto: Sören Vilks Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons