Annons
X
Annons
X

Farligt sex kan vara ett rop på hjälp

Nästa vecka ska Malmö hovrätt avgöra hur mycket man får skada en annan människa som – till synes frivilligt – låtit sig utnyttjas. Vuxenvärlden har ett ansvar att se dessa unga som använder destruktivt sex i syfte att skada sig själva, skriver författaren Caroline Engvall.

BRÄNNPUNKT | SJÄLVSKADOR

Den 16-åriga tjej som skrev under slavkontraktet hade ett mycket svårt självskadebeteende, med armarna täckta av djupa ärr.
Caroline Engvall

På onsdag faller domen i ett uppmärksammat våldssexmål i Malmö hovrätt. Å ena sidan en (då) 16-årig flicka som skrev på ett slavkontrakt och – på ytan helt frivilligt – lät sig piskas och stängas in naken i en hundbur i två dygn. Å andra sidan en nästan dubbelt så gammal man med läggning för BDSM-sex (bondage, disciplin och sadomasochism) som hävdar att han inte kan ta ansvar för andras självskadebeteenden.

Tingsrätten friade mannen. I hovrätten ställer åklagaren frågan: hur mycket våld får man använda även om den andre personen samtycker? Hur stort ansvar har den som har sex med någon, speciellt våldsamt sex,
som den dominerande parten inom BDSM-världen?

Annons
X

Vilket ansvar har den ena parten för att den andre personen verkligen vill och inte gör den andre illa? I princip: om någon säger ”döda mig” – har man rätt att döda någon då? Var går gränsen för hur mycket stryk man får ge någon? Frågorna är komplicerade och debatten kring just detta fall har ofta vridits till ”ska man inte få ha vilken sexuell läggning man vill?”. Det ska man givetvis. Den frågan missar målet.

Med överklagandet vill åklagaren sätta fokus på de unga som utsätter sig för destruktivt sex och använder andra som redskap för att skada sig själva. Även om hovrättsdomen blir friande är frågan fortfarande viktig – vilket ansvar har vi vuxna för att se och förstå dessa unga?

Efter min bok 14 år till salu, en sann historia om helt vanliga småstadstjejen Tessan som började sälja och ge bort sig själv efter en överfallsvåldtäkt har jag fått drygt tusen mejl från unga som berättar hur de använder sex för att skada sig själva.

Hur de på grund av låg självkänsla, ångest och press att inte duga låter sig utnyttjas – till synes frivilligt.

Enligt Ungdomsstyrelsens rapport Se mig (från 2009) har 1,7 procent killar i gymnasiets årskurs tre sålt sex genom fysisk kontakt med köparen, motsvarande siffra för flickorna är 1,2 procent. Det betyder en ungdom i var tredje gymnasieklass. En av tio anser sig dessutom vara utsatta för penetrerande övergrepp, något som i förlängningen ofta leder till psykisk ohälsa.

Men mörkertalet är enormt. Skam och skuld får de utsatta att vara tysta på ett mycket effektivt sätt – och den 16-åriga flickan i Skåne har mått mycket dåligt under rättegångstiden. Vuxna möter henne med chock och oförståelse: varför slutar du inte bara, när det är så otäckt? Varför går du inte, trots att dörren inte är låst?

Så här skriver 15-åriga Sanna, en annan tjej som jag har kontakt med, i ett mejl om ett möte på BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin): ”
Mötet var allt annat än trevligt och de verkade verkligen inte förstå min situation. Jag satt med mobilen i handen och fick varannan minut nya sms från olika killar som ville att jag skulle komma över och leka lite. Allt bara snurrade i huvudet och jag visste att om de inte hjälper mig nu vet jag att samma sak som hände i natt även kommer att hända denna natt. Jag försökte verkligen förklara att jag vet inte vad jag gör just nu, jag har inte ekonomiska problem, men ett enormt behov av att bestraffa mig själv. De tittade frågande på mig och ställde frågor som ”så sexet gör dig lugn?” och fick det att låta som att det var någon slags sexuell kick för mig. Som att jag på något sätt njöt av att bli förnedrad. De hade en enorm okunskap vilket jag knappast blev hjälpt av. Det var fruktansvärt förnedrande att de trodde mitt självdestruktiva beteende var någon slags sexuell avvikelse”.

Den 16-åriga tjej som skrev under slavkontraktet hade ett mycket svårt självskadebeteende, med armarna täckta av djupa ärr efter skärsår som hon tillfogat sig själv. Rent medmänskligt: borde den 32-årige mannen hon träffade via internet ha backat när han såg ärren? Rent juridiskt: vilket skydd har våra unga som är mellan 15 och 18 år – de som alltså fortfarande är barn, men ändå räknas som vuxna enligt sexualbrottslagstiftningen från 2005? Kan vi fånga upp dessa unga redan innan de blir fall för rättsväsendet?

Större ansvar måste läggas på vuxna som söker upp unga för sex. Ansvar för att ta reda på barnets ålder, ansvar att ta reda på att den unge verkligen vet vad hon eller han ger sig in på – särskilt när man ska ha sex med våldsinslag – eller med någon med ärr och skador från ett självskadebeteende. Att unga använder sex för att skada sig själva, där ett ja inte betyder ja och där unga inte går fastän dörren är upplåst, kommer annars att bli ett sorgligt inslag i allt för många rättegångar framöver.

CAROLINE ENGVALL

författare till böckerna Skamfläck och 14 år till salu

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X