X
Annons
X
Recension

Dödstvätterskan Farlig premiss att Koranen gör män till vilddjur

Sara Omars mycket omdebatterade "Dödstvätterskan", en roman om kvinnoförtryck under islam, har kommit i svensk översättning. Men trots uppenbara kvaliteter tyngs romanen av att den omedvetet köper fundamentalistens bokstavliga tolkning: att det som står står.

Sara Omar.
Sara Omar. Foto: Jerker Ivarsson

I samband med utgivningen av ”Dödstvätterskan” i Danmark i fjol var den dansk-kurdiska Sara Omar rätt tydlig med vad hon ville med sin bok. Den skulle exponera det massiva förtryck som kvinnor lider under inom islam, härunder social kontroll, hedersvåld, våldtäkt och könsstympning. Den skulle dessutom gärna bidra till reformationen av islam. Omar erbjöd en problematiskt entydig förbindelse mellan islam och misogyni, en förbindelse som om möjligt är ännu klarare i romanen, där Koranen beskrivs som en källa som männen kan ösa ur för att motivera sitt kvinnohat.

Merparten av romanen utspelar sig i staden Zamwa i Kurdistan på 80-talet och börjar på allvar med en gripande födelsescen. En liten flicka med en fullständigt vit hårlock kommer till världen. Hon får namnet Frmesk (som betyder "tår") och hon blir snabbt föremål för faderns förakt. Han hade önskat sig en pojke, och en dotter uppfattar han snarast som en förbannelse. Det vita håret kan ju dessutom vara satans verk. Frmesk blir emellertid den lilla juvel som modern, men framför allt mormodern, försöker skydda från en omgivning där hotet om manligt våld är ständigt närvarande.

Sara Omar.

Foto: Jerker Ivarsson Bild 1 av 2

”Dödstvätterskan” är ett tacksamt byte för den som är på jakt efter nidbilder.

Foto: Polaris Förlag Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X