Färgstarkt och fantasifullt på Malmöbiennal

Under strecket
Publicerad
Annons

Det var två år sedan Malm1 visades på Malmö konsthall. De som medverkade då har utsett en ny grupp konstnärer från området kring Öresund, de flesta baserade i Malmö eller Köpenhamn. Jag var ganska skeptisk till stafettidén från början, att konsthallen inte har något större inflytande över vilka som ställer ut. Men det har visat sig inte vara så dumt ändå.
Malm2 är till och med bättre än sin föregångare, inte så mycket till innehåll men däremot när det gäller utställningens uppbyggnad som är luftigare och mer estetiskt tilltalande. Den förra bestod av flera videoinstallationer i stora boxar placerade längst med väggarna, vilket gav ett bitvis fyrkantigt intryck.

I mitten av den ljusa konsthallen står Truls Melins installation Drunknad sjöman, lika vemodig och sorgsen som den är humoristisk. Sjömannen själv, blekgrön och robust, står rak i ryggen och stirrar ut i tomma intet. Genom honom går ett vattenrör som
efter att ha passerat kroppen, delar upp sig i olika riktningar och så småningom knoppas av i ett antal vattenkranar. Vackra trattformade vattenkranar av järn som knappt finns längre mer än möjligtvis i gamla hus och en och annan sommarstuga, de påminner om en svunnen tid. Omkring mannen hänger flera svarta skynken som för tankarna till segel och till sorg.
En bit ifrån finns Eva Steen Christensens Fencing, ett vitt staket av trä som bildligt talat förlorat fotfästet. Det ringlar sig mot taket för att i nästa stund kränga sig ut och in och störta ned mot golvet. Det ser ut som en hisnande berg- och dalbana. Staketets vanliga uppgift som avgränsare mellan vi och dom, mellan det som är ditt och mitt, förlorar sin betydelse på ett väldigt fyndigt sätt.

Annons
Annons
Annons