Annons

Färgfältsmåleri med klanger av jazz

Installationsvy på Galleri Nordenhake dagen efter ”snökanonen” över Stockholm.
Installationsvy på Galleri Nordenhake dagen efter ”snökanonen” över Stockholm. Foto: Carl Henrik Tillberg

Amerikanen Stanley Whitney ger sina verk titlar efter jazzlåtar och jazzmusiker. Hans färgstarka måleri blir ett effektivt blickfång bakom gallerifönstret.

Under strecket
Publicerad

”Here comes the Sun” är den 70-årige amerikanske målaren Stanley Whitneys första utställning i Stockholm. Kanske beror den sena debuten på att Whitney lite otacksamt har hamnat i ett generationsmässigt mellanläge. När han påbörjade sin bana hade luften gått ur den en gång så starka amerikanska måleriscenen. Och när det abstrakta måleriet började hittade nya vägar mot slutet av 80-talet, var han redan för etablerad för att ”upptäckas”.

Stanley Whitney hade visserligen Philip Guston som lärare, men detta var mot slutet av 60-talet när denne redan hade lämnat det abstrakta måleriet bakom sig. Guston försökte få Whitney att göra det samma. Han uppmanade Whitney att måla figurativt och försökte övertyga sin afro-amerikanske adept till att använda konsten för att berätta om vardagslivet. Men Whitney kände sig inte som en storyteller utan höll fast vid abstraktionen. Det kan vi vara glada för.

Till vänster: ”White night”, 2016, olja på duk. Till höger: ”Sweet and slow”, 2013, olja på duk.

Foto: Carl Henrik Tillberg Bild 1 av 2

”Bud Powell”, 2016, olja på duk.

Foto: Carl Henrik Tillberg Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons