Far förgrep sig på flera av oss barn Jag kan höra min förövare komma Psykisk incest kan vara värre än fysisk Jag förträngde övergreppen i åratal

Under strecket
Publicerad
Annons

Incest är nog den yttersta skammen som kan drabba en familj och det måste vara den totala förödelsen av det vi kallar familjelycka. Jag kan väl kort berätta lite om min familjs historia. Vi är fyra syskon, jag själv och mina tre äldre systrar. Min far har utnyttjat två av dem, min äldsta och min yngsta syster. Min tredje syster blev tidigt bortadopterad till en fosterfamilj uppe i Lappland och fick genom min mormor kontakt med sin ”riktiga” familj först när hon var 18 år. Min far försökte då även förgripa sig på henne. Min äldsta syster bodde också under en tid hos vår mormor och blev under den tiden även utnyttjad av mormoderns bror. Min far är bortgången sedan snart tre år, och jag förbannar fortfarande varje dag sedan han dog att jag aldrig hann konfrontera och ställa honom mot väggen för allt han har gjort, och för hur han förstört mina syskon och vår familj. Jag bär också på mycket skuldkänslor när jag tänker på att jag kanske skulle kunnat göra något för förhindra att allt. Jag var ju trots allt den enda av oss syskon som min far brydde sig om och lyssnade på. Mina systrar såg han, som det verkar, bara som misslyckade försök att få sin efterlängtade son. Vi tre syskon som växte upp tillsammans har som vuxna aldrig kommit särskilt nära varandra på grund av att vi alla levt väldigt olika liv. Min äldsta syster gick bort i höstas efter att ha tagit en överdos amfetamin. Min yngsta syster är i långa perioder väldigt deprimerad och svår att få kontakt med så det blir inte så ofta vi träffas eller talas vid. Min bortadopterade syster har jag mest kontakt med. Hon är den enda av oss syskon som har barn, men så har hon också växt upp med ett par underbara fosterföräldrar och inte med min far.

Annons

Traumat kan väckas när som helst, det kan räcka med en plats, doft, smak eller hörselintryck för att ångesten ska sätta in. Många gånger gick jag av bussen, gick flera mil hem endast för att som jag förstår i dag, det luktade Brut. En populär parfym på 70-talet och som min förövare gav mig i julklapp! Jag har aldrig lyckats glömma eller förtränga övergreppen men försökt hålla dem på stången, genom överdrivet arbetande. Att bli förälder var rent för djävligt fruktansvärt, trots att jag ville. Jag bröt ihop när jag såg mitt barn, en kille. Mitt liv gick i revy och det enda jag kunde se var att han skulle utsättas liksom jag. Orkade knappt leva längre. Varför? Jag borde vara lycklig men kände bara ångest. När min förstfödde hade lärt sig att gå kom han traskandes mitt i natten och då vaknade jag. Innan han hunnit in i mitt sovrum gick jag upp och lade mig i soffan i vardagsrummet. Jag höll på att bli tokig, varför undvek jag denna situation? Några år senare efter att jag förstod ångesten när någon närmade mig min säng kunde jag koppla ihop det. Det var inte min son som jag hörde i hallen. Det var min förövare som med stora kliv, trampade i hallen. Som med sitt väsen, betydde analkande fara. Var beredd på flykt, jag hör dig! I hela mitt vuxna liv har jag varit beredd på att han kommer, och än i dag med min medvetenhet rister det i kroppen vid blotta tanken, han kan komma. Jag är en sexuell varelse men kämpar hela tiden med vad som är normalt, vad som är okej. Jag är livrädd för att göra en annan människa illa mest för att jag inte vet vad sann sexualtet är, vad är det?

Annons
Annons
Annons