X
Annons
X

Kristoffer Leandoer: Fantastik i skuggan av Tolkien

Å, ge mig tillbaka kungariket i mitt huvud." Den som talar är Titus Groan, den 77:e greven av Gormenghast och huvudperson i den brittiske författaren och konstnären Mervyn Peakes romantrilogi "Titus Groan" (1946), "Gormenghast" (1950) och "Titus alone" (1959). Gormenghast är Titus ärvda rike, en värld av sten bebodd av egendomliga varelser och styrd av lika egendomliga ritualer; en värld utanför den vanliga världen. Titus befriar slottet från usurpatorn Steerpikes tyranni, men inser att arvet binder honom själv vid slottets tusenåriga traditioner och i praktiken innebär ett livslångt slaveri, varpå han flyr från sitt slott och sitt arv, bara för att upptäcka att exilen är ännu tyngre att bära: utanför det egna riket är han ingen, en galning bara, utlämnad åt andras godtycke och utslungad i en grym och obegriplig värld (Peake använde sina upplevelser från Buchenwald, dit han kom som tecknare vid lägrens öppnande 1945). Det är som om Hamlet flytt Helsingör efter mordet på farbrodern och spolats iland på Prosperos ö.

Gormenghast-trilogin är ett centralt verk i den fantastiska litteraturen. Grovt förenklat finns två huvudgrenar. Den ena växer ur J R R Tolkiens trilogi om Härskarringen och är episk, expansiv och rör sig med stora mytologiska begrepp och en föreställning om ödet. Den andra är urban, hermetisk, rör sig med betydligt mer privata mytologier och paranoida föreställningar, och den härstammar alltså ur Mervyn Peakes trilogi om slottet Gormenghast, som dominerar sina invånares föreställningsvärld även i sin frånvaro. Man kan inte påstå att de bägge huvudgrenarna varit lika synliga. I skuggan av Tolkiens enorma dominans har Peakes inflytande fått växa fram närmast underjordiskt, fram till de senaste åren, då det blivit uppenbart att dagens urbana fantasy gäldar minst lika mycket till honom.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X