Annons

Biet i huvetFantasin besegrar smärtan i barnens värld

 Ester Claesson, Daniel Nyström och Dejmis Rustom Bustos i ”Biet i huvet”.
Ester Claesson, Daniel Nyström och Dejmis Rustom Bustos i ”Biet i huvet”. Foto: Sören Vilks

Absurt fantasteri, drastiska kast och genuin empati – när Roland Schimmelpfennig skriver för barnpublik blir det ett hejdlöst hopp ut i friheten. Regissören Nora Nilsson skruvar upp tempot för en samspelt trio.

Under strecket
Publicerad

Det är verkligen inte alla dramatiker som behärskar den svåra konsten att skriva för ung publik. Men den tyske författaren Roland Schimmelpfennigs första barnpjäs ”Biet i huvet” (8–11 år), med svensk premiär på Riksteatern, är en egensinnigt hejdlös version på det i barndramatiken populära temat utsatta barn som uppfinner överlevnadsstrategier genom fantasi. Schimmelpfennigs kännetecken från vuxenrepertoaren finns kvar, med svärtat problematiserad, samtida verklighet, existentiella dilemman, absurt fantasteri, perspektivförskjutningar och uppbrutna berättarstrukturer.

Texten, som låter tre skådespelare dela barnets perspektiv för att spela fram berättelsen, är sinnrikt musikalisk. Utgångspunkten är ett nedslag i ett barns liv. Pappan är alkoholiserad, mamman orkar inte längre, barnet tvingas själv ta ansvar för vardagsbestyr och skola. Leken bär barnet genom tillvaron och verkligheten programmeras om till ett dataspel.

Annons
Annons
Annons