Annons

Dick Harrison:Fantasifostret som triggar ”experterna”

Flygande drake från verket ”De natura animalium” av Claudius Aelianus, (c. 175–c. 235)
Flygande drake från verket ”De natura animalium” av Claudius Aelianus, (c. 175–c. 235) Foto: Kharbine-Tapabor/REX/TT

Sagodjuret återkommer i otaliga historiska kulturer, från antikens Grekland och det gamla Kina till vikingarnas Norden. Men dessvärre finns det väldigt mycket pseudovetenskaplig forskning som försöker förklara våra förfäders fascination för drakar.

Publicerad

Och så är det dags igen. Hela media-Sverige bubblar över om påhittade familjer och fiktiva riken, och jag begriper som vanligt ingenting. Är jag den ende som inte har sett ett avsnitt av ”Game of thrones”? Det verkar onekligen så när jag till och med får frågor från journalister om hur stora likheterna är mellan verklig medeltidshistoria och diverse ”Game of thrones”-fenomen – och för en gångs skull tvingas erkänna min totala okunskap.

Dock har jag förstått att det förekommer drakar i serien. Och då ställer sig vän av ordning givetvis frågan: hur länge har vi trott på sådant? Hur såg drakarna ut förr i tiden? Är det sant att folk trodde att de levde i de yttersta världshaven? Trodde vikingarna på drakar?

Tors fiskafänge avbildat på Altunastenen vid Altuna kyrka i Uppland. Ristningen visar hur Tor får Midgårdsormen Jörmungand på kroken, trampar igenom båtens botten och höjer sin hammare Mjölner för att slå Midgårdsormen.

Foto: Gunnar Creutz/Achird Bild 1 av 3

”Etiopisk drake”. Illustration i verket ”Serpentum, et draconum” av Ulisse Aldrovandi (1522–1605).

Foto: Kharbine-Tapabor/REX/TT Bild 2 av 3

Bronsstatyer av en drake och en påfågel utanför Sommarpalatset i Peking. Färglagt foto från 1927.

Foto: REX/TT Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons