”Fanns så många starka känslor att jag blev tårögd”

Foto: Staffan Löwstedt

Artikelserien ”En månad på intensiven” av Åsa Erlandsson och Staffan Löwstedt har väckt stor respons från er läsare. Här publicerar vi ett mindre axplock av de reaktioner som kommit in.
Här hittar du hela artikelserien.

Under strecket
SvD
Publicerad
Annons

Har just läst din fantastiska och modigt skrivna artikel om alla hjältar på Södertälje sjukhus. Min Inga-Britt, 80, och jag, 89, läste den tillsammans och var ordentligt tagna. Ibland fick vi ta en paus för att gråta färdigt och sedan ta nya tag. Du tog oss verkligen in i verkligheten av det som till en början var en mystifikation, där ingen visste något om vad som komma skulle. Och vilket jobb hjältarna på sjukhuset gjort för att få allt att så småningom bli lite av ”vardag”. Till och med riva väggar och låta bygga nytt. Din artikel borde alla i Sverige läsa. Allra helst dom slarver, som nästan sitter i knä på vem som helst och går och handlar utan att hålla avstånd och hostar och nyser rakt upp i ansiktet på vem som helst. Och slutligen Åsa – tack för att du tog oss direkt in i verkligheten på Södertälje Sjukhus.
Stor kram!
P.S. Hade hoppats att ”Petri” fått överleva! Men nu fick han ju återförenas med sin hustru.
Inga-Britt, 80, och Lasse, 89

Som vanligt gick jag och hämtade min tidning SvD på morgonen den 24 maj. Vecklade upp tidningen och blev stående på garageuppfarten när jag såg fotot på förstasidan i SvD. Fotografiet på dessa tre personer i sin yrkesutövning och ansiktet bakom skyddsmasken på en av de tre berättar otroligt mycket. Bara personens blick gav mig en rysning. Det är bara att buga inför Staffan Löwstedts fotokonst. Övriga bilder i reportaget är makalöst berättande. Blev sittandes i solskenet och läste om reportaget två gånger, Åsa Erlandssons text var gripande. När jag kom till bilden där vaktmästaren förde bort den avlidne och Åsa skrev: ”Intensivvårdsassistenten Claudia Gutierez lutar sig fram mot Petris öra och viskar: Gå och fika med din fru nu” fanns det så mycket starka och varma känslor att det är bara att erkänna, jag blev tårögd. Själv har jag upplevt en hel del genom mina 40 år som polis. Händelser och minnen återkommer när bilden på vaktmästaren för bort den avlidne. Jag uppskattar djupt ert reportage. Tack.
Thomas Kedman

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons