Annons
X
Annons
X

Fankulturen förlänger fantasins universum

(uppdaterad)

Det finns läsare av Engelsforsböckerna som inte nöjer sig med den magiska värld som skrivs fram i de tre böckerna, och som nu också finns visualiserad som biofilm. De frågar sig vad som hände sedan, och vad som ledde fram till livet som häxor. Fankulturens bilder, texter och diskussioner sätter berättelsen i rörelse och utvidgar den.

Signaturen XXestelXX har tecknat två av häxorna i Engelsberg: Linnéa och Vanessa.
Signaturen XXestelXX har tecknat två av häxorna i Engelsberg: Linnéa och Vanessa.

Framgångssaga, bästsäljare och succé är ord som har omgärdat Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelsforstrilogi (”Cirkeln”, 2011, ”Eld”, 2012 och ”Nyckeln”, 2013), en berättelse om bruksorten Engelsfors där sex ungdomars liv tar en drastisk vändning då de får veta att de egentligen är häxor. I veckan var det premiär för filmatiseringen av den första delen, ”Cirkeln”. Att nya böcker med jämna mellanrum utropas till nästa bästsäljare och kort därefter möter oss på bioduken har blivit en rytm att vänja sig vid. Somliga suckar kanske över hajpen kring Engelsforsfenomenet och muttrar något om bokmarknadens alltmer kommersialiserade logik. Men för andra, som har läst och förälskat sig i Engelsforsvärldens magi, är filmen en efterlängtad fortsättning på det fantasins lyckorus som berättelsen framkallat.

I svensk dagspress har Engelsforstrilogin nästan uteslutande mötts av positiv kritik och romanerna har vunnit en stor och trogen läsekrets. Men visst är framgången beroende av utvecklingen på bokmarknaden. Under 2000-talet har jakten på nästa bästsäljare blivit allt viktigare för förlagens överlevnad. Oron över att gå miste om en lovande titel har format en bransch där pengarna har blivit större för en del titlar. För dessa hajpade böcker säljs ofta bok- och filmrättigheter utomlands innan romanen har publicerats. Att de framgångsrika böckerna överförts till nya medier (film, spel, serietidningar) är numera regel och genom spridningen hoppas förlagen självklart kunna sälja ännu fler böcker. Dessa förändringar har haft stor betydelse för Engelsforstrilogins framgångar. Med en väletablerad agent och ett av Sveriges största barn- och ungdomsförlag (Rabén och Sjögren) i ryggen var projektet en storsatsning från början. Redan innan ”Cirkeln” publicerats planerades för en filmatisering och rättigheterna till boken hade sålts till en rad utländska förlag. Utgivningen uppmärksammades dessutom i medier och omgärdades av massiv marknadsföring.

I dag kan man konstatera att det var en lyckad satsning. I branschtidskriften Svensk Bokhandel har alla tre romanerna nått toppskiktet på årsförsäljningslistorna över barn- och ungdomslitteratur. Inom en treårsperiod var ”Cirkeln” utgiven på drygt 20 språk, däribland både engelska och ryska, vilket även med dagens mått mätt måste räknas som ett snabbt och brett genomslag. En serietidning med kompletterande berättelser om Engelsfors publicerades 2013 och i samband med filmatiseringen trycks romanerna i en ny pocketutgåva med ett filmomslag. Romanerna har även röstats fram som årets bästa bok i ett antal läsartävlingar.

Annons
X

För att lyckas fånga förlagens (och läsarnas) intresse är en vanlig strategi att knyta an till en redan populär genre. Att kunna rida på en framgångsvåg har till exempel varit styrande för de svenska deckarromanernas spridning. För Engelsforstrilogins del är det inte i första hand tidigare svenska framgångar som använts i marknadsföringen. I stället har romanerna kopplats till den ungdomslitterära fantasy- och science fiction-trenden – framför allt dominerad av anglosaxiska titlar – som haft en stark ställning på bokmarknaden under det senaste decenniet. Ser man till de mest framgångsrika titlarna under denna period (i Europa och Nordamerika) toppas listan av bokserier inom just denna genre: ”Harry Potter”, ”Twilight” och ”Hungerspelen”.

Intensiv marknadsföring och tydlig genreprofilering räcker dock inte för att skapa en bästsäljare; det krävs också läsare som är villiga att konsumera berättelsen. Entusiastiska läsare som aktivt deltar i fankulturer kring fiktionsvärldar har blivit något vi förknippar med bästsäljare, framför allt vad gäller ungdomsromaner med fantastiska inslag. För bokmarknadens aktörer är fansen viktiga då de sprider information om och intresse för böckerna samt konsumerar kringprodukter.

Men att enbart betrakta fankulturer som en del av bästsäljarmaskineriet är reducerande. Fankulturer handlar i första hand om läsupplevelser, identitet och starka känslor. I diskussionen om Engelsforstrilogin är det viktigt att även se den breda spridningen ur detta perspektiv. Vad betyder romanseriens framgångar för de läsande fansen? Vad driver dem att investera i Engelsforsfenomenet?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att fankulturer uppstår kring fiktiva berättelser är inget nytt. Termen ”Janeites” användes redan i början av 1900-talet om de läsare som uttryckte intresse och fascination för Jane Austens romaner. Digitalisering och internet har numera gjort det enklare för fans att kommunicera med varandra. Att besöka dessa fankulturer är att möta en annan sida av Engelsforsfenomenet. Även här är trilogins framgångar och den mediala uppmärksamheten av största intresse och förväntan inför den kommande filmen enorm, men det är inte försäljningssiffror som står i fokus utan den fiktiva Engelsforsvärld som fansen förtrollats av och därför vill veta allt om och återuppleva gång på gång.

    Fanaktiviteter kan ta sig olika uttryck, men en gemensam drivkraft är just att tillsammans hålla berättelsen och den fiktiva världen vid liv, genom att diskutera den och dikta vidare på den. En förutsättning är att fansen delar kunskap om en gemensam kanon (publicerade böcker och/eller filmer om textvärlden) och denna kunskap är utgångspunkt för det gemensamma utforskandet av berättelsen.

    Fanfiction – att utifrån kanontextens värld och personer skriva egna skönlitterära texter – är kanske det vi främst förknippar med fankulturer. En fanfiction-författare kan ta sig stora friheter med originaltexten, men kopplingen till kanon måste vara tydlig och läsaren ska uppfatta förändringar som motiverade. Det skrivs en del fanfiction kring Engelsforstrilogin, dock kan produktionen inte på långa vägar mäta sig med jättarna ”Harry Potter” och ”Twilight” (vilka har hundratusentals så kallade fanfic-berättelser vardera publicerade på de största samlarsidorna).

    Kärleksrelationen mellan två av häxorna, Linnéa och Vanessa, har gett upphov till flera fantexter. Episoder från romanerna omtolkas och utvidgas, och här finns uppföljare med korta glimtar från parets fortsatta liv efter händelserna i ”Nyckeln”. Fanfiction kan även skildra händelser som föregår romanerna och fungerar då som prolog. En berättelse skildrar de blivande häxorna Linnéas och Elias barndom och beskriver deras starka vänskap och växande intresse för ”läskiga” saker: ”De letade igenom skogarna efter spöken och vampyrer. I samband med detta har Elias även börjat samla på konstiga föremål i sin garderob.” Ett av föremålen är ”en fin sten som de hittade i skogen och som båda är säkra på har magiska krafter”. Skildringen av hur de tillsammans utvecklat en fascination för skräck och monster, pekar framåt mot romanernas beskrivning av Linnéas och Elias intresse för goth- och emokultur och deras magiska förmågor. Andra bidrag placerar häxorna i ett alternativt universum där alla fortfarande är i livet. Den idylliska beskrivningen av vänskapen mellan ungdomarna får en ytterligare laddning om den läses (som den ska göras) i relation till hur häxorna i böckerna sörjer förlusten av medlemmar i gruppen.

    **Ett annat viktigt fanfenomen **är fanart: bilder skapade utifrån kanonvärlden. Här finns en omfattande produktion kring Engelsforstrilogin. Bland motiven hittar man porträtt och scener från romanerna, men även mer symboliska och abstrakta motiv som inte direkt kan placeras inom textvärlden. Även dessa bilder utgör kreativa utvidgningar. Tecknarens läsupplevelse kan spåras i porträtteringen av romanfigurerna, i bildernas känslostämningar och i bildtexter. ”I imagined Linnéa like a really cute girl but with the personality of a truck driver”, kommenterar ett fan sin version av Linnéa och Vanessa. På samma sätt som en filmatisering erbjuder bilderna fansen en visuell upplevelse av Engelsforsvärlden.

    Förutom fanfiction och fanart utgörs fankulturer även av en mängd diskussionstrådar där olika aspekter av romanerna tas upp. Är mobbaren Ida verkligen en ond person? Är faktumet att flera av huvudpersonerna dör något som gör böckerna bättre? Vilken typ av manga skulle Linnéa och Elias tycka om? Ett intressant inslag är att författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren deltar i sådana fandiskussioner genom att svara på frågor, länka och kommentera skilda fanaktiviteter samt publicera fanart och nyheter om böckerna och filmen. Rollen som författare ger dem självklart auktoritet, men samtidigt har de förståelse för fankulturens dynamik, till exempel genom att i samtal med fans tydligt göra skillnad på kanon (kunskap från publicerade verk) och deras egna tankar och föreställningar om romanerna. ”Det här är mina personliga åsikter, jag sitter inte på sanningen”, kommenterar exempelvis Sara Bergmark Elfgren sina inlägg i en diskussion om vilka av Hogwarts elevhem personerna i Engelsforstrilogin skulle passa i.

    I artikeln ”Archontic literature” (2006) beskriver Abigail Derecho fanproduktionen kring en kanon som ett ”arkiv”, där varje ny tolkning sätter romantexten i rörelse och utvidgar den. Den uppmärksamhet och vidare produktion som trilogins framgångar genererar kan ur detta perspektiv betraktas som bidrag till Engelsforsarkivet. En filmatisering har extra tyngd då filmen kan erhålla kanonstatus inom fankulturen. Från de läsande fansens perspektiv framträder alltså Engelsforsfenomenet i första hand som en inspirerande fiktiv värld att investera känslor, fantasi och kreativitet i, en verksamhet som romanernas breda spridning stimulerar.

    Att böckerna är färdigskrivna innebär med andra ord inte att Engelsforsfenomenet är ett avslutat kapitel. Med den svenska filmpremiären kan man säga att en ny epok har inletts i romanernas liv och hur den utvecklar sig återstår att se.

    ”Det här kommer att bli stort”, siade Jonas Thente när han 2011 recenserade trilogins första del. För fansens skull hoppas jag att det fortsätter så.

     

    Annons

    Signaturen XXestelXX har tecknat två av häxorna i Engelsberg: Linnéa och Vanessa.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X