Recension

HallucinationerFängslande lärdomar om hallucinationer

Oliver Sacks beskrivningar av olika hallucinationer är spännande. Men den positiva hållningen till droger känns främmande.

Uppdaterad
Publicerad
Oliver Sacks.

Oliver Sacks.

Foto: JAMES LEYNSE
Annons

I sin tolfte bok utgår neurologen Oliver Sacks, som alltid, från sin yrkesverksamhet. Patienters symptom blandas med läsarbrev och bekantas berättelser. Tidigare har Sacks avhandlat sömnsjuka, teckenspråk, musik och många andra ämnen, där det alltid är hjärnan och nervsystemet som är resonemangens kärna. Nu är det med hjälp av fenomenet hallucinationer som Sacks redogör för neurologiska rön om människans perception och självförståelse. Diskussionerna rör sig både om människan och samhället, till exempel hur hallucinationer kan ha bidragit till framväxten av religion.

I femton kapitel går Sacks igenom lika många grunder för att hallucinera. Vi möter personer med synnedsättningar, vars hjärnor inte klarar av bristen på synintryck och därför ”hittar på” märkliga bilder. På samma sätt börjar vår hjärna uppfinna upplevelser åt oss om vår omvärld är alltför fattig på intryck. Hallucinationer kan bero på trauman, trötthet, stress eller droger. De är vanligt förekommande vid en mängd sjukdomar, som Parkinson, migrän, epilepsi och narkolepsi. Hjärnan kan spela oss spratt av många olika anledningar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons