X
Annons
X
Recension

Orange is the new black Fängelsedrama i läcker form

SKAKA GALLER ”Orange is the new black” är en serie med många lager som aldrig vill låta sig definieras som det enklaste alternativet, skriver SvD:s Kristin Lundell.

Taylor Schilling spelar huvudrollen i ”Orange is the new black”. Foto: JESSICA MIGLIO/NETFLIX

Precis som i sin succéserie ”Weeds”, där Mary Louise Parker spelar en ensamstående mamma som börjar sälja marijuana för att försörja sin familj, fortsätter tv-skaparen Jenji Kohan att utforska vad som händer när man sätter en välartad vit medelklasskvinna i ett sammanhang där vi inte brukar se henne.

Piper Chapman (spelad av Taylor Schilling) ska sitta av ett femton månader långt fängelsestraff för att hon för tio år sedan hjälpte sin (nu före detta) flickvän att smuggla drogpengar till Europa. Någon i drogkartellen har åkt fast och angivit henne. Under tiden som gått sedan hennes ”vilda år efter college” har Chapman byggt upp en perfekt liten tillvaro: hon lever ett mysigt övre medelklassliv i Brooklyn, har precis startat ett tvålföretag med sin bästa kompis (deras produkter ska säljas på Barneys!) och planerar giftermål med sin fästman (spelad av Jason Biggs). Istället för att prova bröllopsklänningar får Chapman hoppa i den orange overallen och lära sig att en fängelsemur skär igenom sociala regler. ”Glöm inte att uppdatera min hemsida” är det sista som Piper Chapman säger till sin fästman innan hon checkar in på fängelset. Hon har ingen aning om vad som väntar henne.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X