Annons

Familjekommunism men bara i det lilla

KOLUMN | Egalitär etik ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter
behov”. Visst låter det vackert? Det låter som en sån där broderad bonad som hänger över kökssoffan i Bullerbyn. Eller kanske på något dagis eller service­hus.

Publicerad

Alla hjälps vi åt så gott vi kan och alla får mat, kläder och tak över huvudet. Så fungerar det hemma hos de flesta av oss. Bara för att pappa tjänar mest betyder det inte att han får dyrare mat än resten av familjen. Bara för att tonårsflickan älskar att shoppa, betyder det inte att hon får högre månadspeng än tonårspojken som sitter hemma vid datorn. Men det är okej att tonårspojken äter mer.

I en familj blir vi kommunister, vare sig vi vill eller inte. Alla lever på ungefär samma standard trots att alla inte drar in pengar till hushållet. Inkomsterna är gemensamma och fördelas så jämlikt som möjligt. Familjen är den egalitära urcellen. Vi lever
efter kommunismens etiska princip ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Annars skulle inte familjelivet fungera. Annars skulle de som inte arbetar, heller inte få äta.

Annons
Annons
Annons