X
Annons
X

Marianne Rasmuson: Falsksång ger nycklar till musikaliteten

Musikalitet är en svårfångad egenskap, som omfattar ett brett spektrum av mottaglighet för tonmönster av olika slag. Studier av hjärnskador visar att musikalitet i huvudsak är förankrad i den högra hjärnhalvan, till skillnad från språkförmågan som finns i vänster halva. Fullt så enkelt är det dock inte, utan båda hjärnhalvorna tycks vara involverade vid musikalisk aktivitet. Nya studier visar att det inte finns något avgränsat musikcentrum i hjärnan. Troligen förutsätter musikupplevelsen en personligt färgad samverkan mellan olika regioner i tinninglobens hörselcentrum och andra områden i hjärnan som har med minne, känslor och motorik att göra.

Några procent av befolkningen uppvisar en mer eller mindre uttalad brist på musikalitet utan att vara handikappade i fråga om hörsel eller annan mental förmåga. Ulysses S Grant, segraren i det amerikanska inbördeskriget och sedermera USA:s president, påstod sig bara känna igen två melodier: "en är Yankee Doodle och den andra är inte den". Flera andra högt uppsatta personer sägs ha haft svårigheter att känna igen sitt lands nationalsång, med pinsamma situationer till följd.
Att sådan oförmåga är specifik, uppträder tidigt och varar livet ut, har länge varit känt. Möjligen är det därför lättare att definiera avsaknad av musikalitet än dess olika utvecklade former. Metoder att pröva musikalisk förmåga genom att låta folk bedöma om stycken ur kända melodier är korrekta eller innehåller några ändrade toner utarbetades på 1940-talet. Två engelska forskare, Kalmus och Fry, använde ett sådant test då de år 1980 kom fram till att cirka 4 procent av den brittiska populationen saknade förmåga att bedöma en melodis riktighet - de var melodidöva.

Annons
X
Annons
X
Annons
X