Gudrun Norstedt:Fallet Girjas blottar oklart rättsläge

Rättegången mellan Girjas sameby och staten har visat hur Sverige behandlat sina medborgare olika när det gäller rätten till mark och vatten. Men skillnaden baseras inte på etnicitet, utan på näringsform.

Under strecket
Publicerad
Domarpanelen vid Girjasrättegången i Gällivare tingsrätt. Dom i målet väntas den 25 november.

Domarpanelen vid Girjasrättegången i Gällivare tingsrätt. Dom i målet väntas den 25 november.

Foto: Emma-Sofia Olsson / Svenska Dagbladet
Annons

Nyligen avslutades en infekterad rättegång vid Gällivare tingsrätt. Girjas sameby i Gällivare kommun hade stämt den svenska staten för att få klara besked om sina jakt- och fiskerättigheter. Båda parter är överens om att samebyns medlemmar har rätt att jaga och fiska ovanför odlingsgränsen, den administrativa gräns som 1890 drogs i nord-sydlig riktning genom Lappland för att skilja den mer odlade bygden i öster från fjällsamebyarnas åretruntmarker i väster. Men Girjas sameby vill att domstolen ska fastställa att samebyn har ensamrätt till jakt på småvilt och fiske ovanför odlingsgränsen och även ensamrätt att upplåta jakten och fisket till andra. För närvarande administreras jakten och fisket ovanför odlingsgränsen av länsstyrelserna, som också kan upplåta licenser till personer som inte är medlemmar i någon sameby. År 1993 infördes ett nytt system som gjorde det fritt för vem som helst att köpa jakt- eller fiskekort ovanför odlingsgränsen, ett system som blev mycket kritiserat av samebyarna eftersom det radikalt minskade deras inflytande.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons