Annons

SvD Ledare:Falangstriderna tar inte heller time-out

Håkan Juholt har fått fortsatt förtroende från partiets verkställande utskott. Det betyder inte att sprickorna i partiet är reparerade.

Publicerad

Socialdemokratin har alltid varit en bred kyrka. Redan för hundra år sedan trätte pragmatiker som Per Albin Hansson med ideologer som Zeth Höglund. Skillnaden var inte enbart politisk, utan bottnade ofta i olika kulturella referensramar. Hansson var av tvättäkta arbetarbakgrund, son till en murare och en piga, och uppvuxen under knappa förhållanden i Malmö. Hans intresse låg i att successivt förbättra tillvaron för arbetarklassen, snarare än i akademiska utläggningar om privat kontra offentligt ägande. Den mer teoretiskt lagde medelklasssonen Höglund avvisade däremot kompromissandet, och lämnade revolutionsåret 1917 tillfälligt socialdemokratin för kommunismen.

Samtidigt har socialdemokratin även varit den svenska politikens främsta maskrosbarn. Trots en brokig historia och många interna holmgångar har den lyckats hålla ihop mot yttre fiender, och på så sätt klarat av att säkra sin makt under långa tidsperioder. Inte bara i riksdag och kommuner, utan även i stora delar av det som kallas folkrörelsesverige, med LO-förbunden som främsta exempel. Maktens ramverk, snarare än ideologisk samhörighet, enade de ofta disparata grenarna av partiet. Detta är den historiska bakgrund som gör att Pär Nuder och Göran Greider har kunnat dela partibeteckning, trots betydande ideologiska skillnader.

Annons
Annons
Annons
Annons