Recension

Viskningarnas bokFaktatungt och läsvärt om armeniernas öde

Foto: KNUT KOIVISTO
Under strecket
Publicerad
Annons

Det smakar söta aprikoser och syrligt granatäpple om ”Viskningarnas bok”. Kring den står en doft av rostade valnötter och österländsk rökelse från kyrkoritualer. Det är en roman som djärvt försöker teckna det armeniska folkets sorgliga historia. Varujan Vosganian låter oss smaka den armeniska maten, höra musiken, vara med på gudstjänsterna. Och trots att vi också tvingas möta förtrycket och våldet som drabbat hans folk, så är det en bok fylld av humor och värme.

Författaren utgår från den lilla staden Focsani i östra Rumänien. Här är han uppväxt, men det som farfar Garabet och alla de andra släktingarna viskar om handlar oftast om livet före Rumänien – det som man levde i Istanbul, Trabzon, Izmir, Erzurum och andra städer i det dåvarande osmanska riket, dagens Turkiet. Det var ett liv som fick ett plötsligt slut med folkmordet 1915. ”Viskningarnas bok” är en krönika över denna tragedi och vad det blev av dem som överlevde.

Annons
Annons
Annons