Öppet vattenFaderns död krockar med dotterns födelse

Daniel Pedersen (f. 1978).
Daniel Pedersen (f. 1978). Foto: Foto: Severus Tenenbaum

”Alla historier om förluster är samtidigt historier om kärlek” skriver Daniel Pedersen i ”Öppet vatten” – en debutroman mitt emellan sorg och glädje, där föräldrarnas livshistoria och lidande långsamt rullas upp.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Att döden och födelsen är nära förknippade med varandra vet vi, både instinktivt och av erfarenhet. Kvinnor som dör i barnsäg, barnet som föds och därmed börjar nedräkningen till sin egna, ännu avlägsna död. Men sällan blir det så brutalt tydligt som för berättaren i förläggaren och översättaren Daniel Pedersens skönlitterära debut ”Öppet vatten”. Några dagar innan dotterns födelse går hans far ner sig i de väldiga vattenmassorna i kraftdammen, ett förmodat självmord. Så står berättaren plötsligt mitt emellan sorgen och glädjen, döden och livet. Membranen är tunna och de olika tidsåldrarna glider lätt in i varandra.

I ”Öppet vatten” är det ofta just vattnet som talar: ”Allt är vatten. Allt inleds med vatten och avslutas med vatten.” Berättaren beklagar sig redan inledningsvis över att han så länge tigit; han kan ”inte värja mig mot den bestämda känslan att jag borde ha börjat skriva tidigare, innan tystnaden tog vid”. Det västerbottniska landskapet både bär berättelsen och blir dess vittne. Den försvunne faderns kropp, som innan den till slut hittas i älven existerar i ett slags sorgens odefinierbara limbo, ”hade blivit ett med den naturbetvingande era som utgjort hela hans liv”. Människans ingrepp i naturen, alltså, de väldiga turbinerna som måste stängas av så att dykare ska kunna leta – men mer än en timme får de inte på sig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons