Annons
Krönika

Therese Eriksson:Få tillbaka tron med verk från elithyllan

Publicerad

**Även kritiker lackar **ur på böcker ibland. Och då menar jag inte enskilda och enstaka verk som inte håller måttet, utan jag menar boken som artefakt och litteraturen som företeelse. Böckerna som trycks in i det trånga postfacket, de som växer sig till vingliga travar över hela skrivbordsytan, de på köksbordet med mystiskt uppkomna ketchupfläckar och de som lurar i dammgömmorna någonstans under sängen. Många är de, och tjocka, alla fyllda sida upp och sida ner av en massa ord som omöjligen kan angå mig. Ändå pockar de så hårt på att bli lästa, hundörevikta, värderade och skrivna om. Jag väser åt dem: Jag avskyr er. Allihop!

För mig infaller den här vämjelseperioden nästan alltid samma tid på året, nämligen då sommarsemestrarna gör sitt intåg. Det är naturligtvis en helt normal längtan efter ledighet och självbestämmande, men för mig tycks det också vara något med sommarens illusoriskt utsträckta dagar som gör att jag helt och hållet tappar tålamodet med vardagslunkens premisser. I det läget är det farligt lätt att trilla dit på alla påbud om sommarlättja; alla uppmaningar om att slappa med en illa skriven spänningsroman i solstolen. Men, det är inte minsta motståndets lag som botar sommarsjukan. Tvärtom.

Annons
Annons
Annons