Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Stan Douglas, ”Hasselblad award 2016” Extraordinära bilder tar fotokonsten vidare

Stan Douglas rör sig mellan skilda tidsplan och på olika metanivåer i sin fotokonst. Han ringar in vad fotografi egentligen är i vår digitaliserade tid.

Stan Douglas, ”Club Versailles 1974”, 2012, ur serien ”Disco Angola”.
Stan Douglas, ”Club Versailles 1974”, 2012, ur serien ”Disco Angola”. Foto: Hasselbladstiftelsen
Höstens konstutställningar 2016

Stan Douglas, ”Hasselblad award 2016”

Genre
Utställning
Var
Hasselblad center, Göteborg

TOM 29 januari 2017

En rörelse genom tiden är alltid närvarande i den kanadensiska konstnären Stan Douglas (född 1960) verk. Ofta på ett raffinerat sätt vare sig det handlar om hans filmer, videoinstallationer eller stillbilder. Medvetet växlar han oavsett bildmedium inte bara från ett nu till ett då, utan laborerar hela tiden med flera parallella tidsplan.

Stan Douglas visuella rekonstruktioner och fördjupningar i enskilda historiska händelser eller företeelser har sedan mitten av 1980-talet resulterat i skilda serier av verk. De har handlat om allt från efterkrigstidens nyhetsfotografi till demonstrationer och konfrontationer i hans hemstad Vancouver. Antingen via korta tv-sända ”Television Spots” och filminspelningar i den legendariska Ufa-studion i Berlin.

Dessutom förhåller sig Stan Douglas hela tiden till själva mediet och kontextualiserar i sina verk i ständigt föränderliga teknologiska förutsättningar. Ett mindre skickligt handhavande av de metanivåer han eftersträvar skulle lätt kunna leda till tröttsamma teknikrefererenser som dominerade över bildinnehållet.

Annons
X
Stan Douglas, ”Every building on 100 West Hastings”, 2001 (detalj). Foto: Hasselbladstiftelsen

Att det inte förhåller sig på det viset blir tydligt i Hasselblad Centers utställning med anledning av att Stan Douglas fått Hasselbladspriset 2016. Utställningen koncentrerar sig helt på fotografier från de senaste 15 åren och visar inte några av de video- och filmverk som Stan Douglas är mest känd för. Trots det känns det filmiska berättandet högst närvarande i de serier som man visar ett urval ur. Både den mer än fyra meter långsmala tablåbilden ”Every Building on 100 West Hastings” från 2001 och fotografierna ur serierna ”Crowds and Riots” och ”Disco Angola” består av mängder av olika fotografier eller negativ som i olika dataprogram sammanfogats till helt nya bilder fyllda med visuell information och berättelser.

Snarare än tydliga linjära berättelser med en påtaglig början och ett slut, handlar det om möjliga ögonblicksbilder som återskapats och som här och nu aktiveras. Som i ”Ballantyne Pier, 18 June 1935” från 2008, där en konfrontation mellan arbetare och ordningsmakt iscensatts som på en filminspelning, men här för att resultera i en enda bild som ett historiskt panorama.

Samma performativitet och förskjutning mellan tidsnivåer finns i den redan nämnda ”Every Building on 100 West Hastings” där jag som betraktare lockas att titta in genom fönstren på den just då, när bilden togs, nedgångna gatan i Vancouver. Den kan läsas som ett inlägg i debatten om den stadens pågående intensiva gentrifiering ochär lika subtilt som klargörande.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Stan Douglas, ”Bumtown”, 2015, ur serien ”Night”. Foto: Hasselbladstiftelsen

    Även de bokstavligen närmast nattsvarta bilderna av marginaliserade områden i och kring den kandensiska västkustmetropolen i sviten ”Night” har en liknande dragningskraft. Att det helt och hållet handlar om tekniskt avancerade 3D- modelleringar utförda i dator förändrar inte bildens status som ett fotografiskt dokument, även om man vet hur bilden är skapad.

    Stan Douglas, ”RGBDCT02_88W0-20”, 2016 ur serien ”DCTs”. Foto: Hasselbladstiftelsen

    Ytterligare ett steg mot det helt datorgenererade fotografiet tar Stan Douglas i sin allra senaste svit ”DCTs” där han uteslutande ägnar sig åt den digitala kodningen av en bild för att skapa nya bilder som han insisterar på att kalla för fotografier. De till synes abstrakta fotografierna i ”Corrupt Files” påminner om så kallad glitch-konst, som skapas med tekniska fel i form av bland annat kortslutna digitalkameror och felaktig kod – det vill säga glitchar. De blir intressanta eftersom de består av medvetet eller omedvetet förstörda datafiler ur Douglas tidigare fotoserie ”Disco Angola”. Tillsammans ringar de in frågan om vad ett fotografi egentligen är i vår digitaliserade tid.

    Annons

    Stan Douglas, ”Club Versailles 1974”, 2012, ur serien ”Disco Angola”.

    Foto: Hasselbladstiftelsen Bild 1 av 4

    Stan Douglas, ”Every building on 100 West Hastings”, 2001 (detalj).

    Foto: Hasselbladstiftelsen Bild 2 av 4

    Stan Douglas, ”Bumtown”, 2015, ur serien ”Night”.

    Foto: Hasselbladstiftelsen Bild 3 av 4

    Stan Douglas, ”RGBDCT02_88W0-20”, 2016 ur serien ”DCTs”.

    Foto: Hasselbladstiftelsen Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X