Annons

Lena Cronqvist Existentiella berättelser som skakar om och berör

Lena Cronqvist, ”Svävande”, 1972. Olja på duk.
Lena Cronqvist, ”Svävande”, 1972. Olja på duk. Foto: Lars Engelhardt

Lena Cronqvist skänker betraktaren det finaste en konstnär kan ge – en bildvärld av osminkad vardag att leva i. I konstnärens nya stora utställning ser Joanna Persman ett universum av djup mänsklig erfarenhet.

Under strecket
Publicerad

Lena Cronqvist, ”Parasollpromenad (Giottos änglar)”, 2009. Olja och tempera på duk.

Foto: Ove Kvavik/MunchmuseetBild 1 av 4

Lena Cronqvist, ”Självporträtt med pipa och fjärilar”, 2019. Äggoljetempera och akrylpenna.

Foto: Lars EngelhardtBild 2 av 4

Lena Cronqvist. ”Operation II, 2001”. Olja och tempera på duk.

Foto: Ove Kvavik/MunchmuseetBild 3 av 4

Lena Cronqvist, ”Flicka med solros”, brons.

Foto: Bohman KnäpperBild 4 av 4

Vad har Lena Cronqvist och den franske kompositören Michel Legrand gemensamt? Ingenting. Utom en sak kanske: paraplyer. Filmen ”Paraplyerna i Cherbourg” med Legrands obotligt sentimentala musik hade premiär 1964. Samma år gick Lena Cronqvist ut Kungliga konsthögskolan. Sex decennier senare fyller hennes djärva flickor med färgglada paraplyer Prins Eugens ateljé på Waldemarsudde. Om det bara fanns ett paraply som kunde skydda mot samlade livsförluster.

Rekvisita har alltid haft stor betydelse i Lena Cronqvists konst. Omsorgsfullt handplockade ting som dockor, lampor, mattor, skåp och speglar har varit bränsle för tolkningar av hennes verk. I måleri, grafik, tekning, textil och skulptur har Lena Cronqvist konsekvent, men med en förbluffande variation, återvänt till samma existentiella berättelser. Kärleken är lätt. Det är i vardagen det svåra börjar. Att umgås är trevligt, bortsett från de trista middagarna. Att vara förälder är svårt. Det enda som är svårare är att överleva sin egen barndom.

Annons
Annons
Annons