X
Annons
X
Recension

En slavisk dans Existentiell smärta destilleras ur flyttkartonger

Staffan Göthes nya pjäs "En slavisk dans" är en kaotisk fresk som kastar sig över bråddjupen. En pjäs som absolut förtjänar att bli framförd och tolkad på fler svenska scener, skriver Lars Ring.

Ensemblen i ”En slavisk dans”. Foto: Jonas Jörneberg

Det börjar med ett dödsbo. En dotter kommer hem för att få med sig några minnen från föräldrahemmet. En jordglob, en lampett och en pälsmössa. Här står nu mamman och dottern och försöker komma på något att säga till varandra medan den kvinnliga mäklaren menar att hemmet är osäljbart, det ligger vid stambanan och tågen rusar förbi med jämna mellanrum, med mycket buller och larm - som representerar Statens Järnvägar tiden själv.

Här står ännu en dotter som ska konfronteras med sin omgivning och det livet gör med oss. Om Strindberg bara vetat hur många sentida Indras döttrar som fortsatt leta efter meningen med varat. Staffan Göthes nya pjäs "En slavisk dans" får nu sin urpremiär på Örebro länsteater. Uppsättningen är ett samarbetsprojekt med VästmanlandsTeater, där stycket också kommer att spelas så småningom. Rollförteckningen ser ut att vara försedd med partibeteckningar. Malin Berg (Ö) spelar huvudrollen Dottern mot Jesper Feldt (V) som gör musikern Astor, en något okoncentrerad entreprenör.

Ensemblen i ”En slavisk dans”.

Foto: Jonas Jörneberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X