Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Människohamn Existentiell grundforskning

SORG OCH SAKNAD Trots gengångare och magi är skräckinslagen nedtonade i John Ajvide Lindqvists nya roman. Hans perfekta gehör för miljöer och stämningar går igen från de tidigare romanerna ­liksom förmågan att berätta, skriver Eva Johansson.

Efter en karriär som trollkarl och ståuppkomiker blev John Ajvide Lindqvist (född 1968) skräckförfattare. Han har även skrivit manus till tv-serier som ”Reuter & Skoog” och ”Kommissionen”
Efter en karriär som trollkarl och ståuppkomiker blev John Ajvide Lindqvist (född 1968) skräckförfattare. Han har även skrivit manus till tv-serier som ”Reuter & Skoog” och ”Kommissionen” Foto: DAN HANSSON

Människohamn

Författare
Genre
Prosa
Förlag
451 s. Ordfront

Utfiskning, nedskräpning, miljöförstöring. Nog har havet anledning att vredgas över oss männi­skor. Havet är trasigt, som den åldrande trollkarlen Simon i John Ajvide Lindqvists nya roman Människohamn säger. Därmed inte sagt att det inte kan slå tillbaka. Den som trotsar havet utmanar i själva verket krafter långt bortom all mänsklig fattningsförmåga. Det vet de boende på roma­nens skärgårdsö Domarö, det har de alltid vetat. Men långsamt har deras uråldriga och hemliga pakt med det allt omslutande vattnet kommit att försvagas. Och nu kan vad som helst hända.

John Ajvide Lindqvist, som själv är bosatt på Rådmansö, har kajkat runt i skärgården förut. Dels i ett par av novellerna i samlingen ”Pappersväggar”, dels när han lät några kusliga scener utspelas bland Roslagens kobbar och skär i sin andra roman, ”Hanteringen av odöda”. I den vrängde han ut och in på zombiegenren, precis som han i den omtumlande debuten ”Låt den rätte komma in” blåste nytt liv i vampyrberättelsen. När han nu efter sin något ojämna utflykt i novellgenren återkommer till romanformen är det med en brett upplagd historia som tilldrar sig helt och hållet i skärgårdsmiljö.

”Människohamn” är en väl fungerande blandning av släktkrönika, glesbygdsskildring och spökhistoria, där de osaliga åker flakmoppe och citerar Smiths-texter och människorna dricker malört och sluter förbund med övernaturliga larver. Berättelsen rör sig skälvande men oförväget över den tunna hinnan mellan handfast verklighet och oförklarlig mystik, och bärs av ett nära nog perfekt gehör för detaljer, miljöer och stämningar.

Annons
X

De ockulta elementen utgörs den här gången av gengångare, besatthet och magi. Skräckinslagen är dock betydligt nedtonade jämfört med tidigare, medan den stäm­ning av vemod som alltid lurar strax under ytan i Ajvide Lindqvists prosa har antagit än skarpare konturer. Här kretsar berättelsen tydligare än någonsin kring det bottenlösa hål av sorg och saknad som förlusten av en älskad sliter upp i tillvaron. Hans skrivande har redan från början haft starka drag av existentiell grundforskning – något han naturligtvis har gemensamt med en hel rad av sina föregångare i skräckgenren – och någonstans där ligger nog förklaringen till att hans mörka samtidssagor lockar så många läsare. Att han dessutom är en hejare på att berätta gör förstås sitt till.

Historien börjar en strålande vacker vinterdag. Anders och Cecilia ger sig ut på en skidtur över den snötäckta isen tillsammans med sin sexåriga dotter Maja. Målet är Gåvastens fyr. Utfärden slutar i en ofattbar tragedi – Maja försvinner spårlöst. Det är som om hon har gått upp i rök. Hon har blivit en av de försvunna.

Två år senare återvänder Anders till sin stuga, knäckt, försupen och med äktenskapet i spillror. Och här grenar berättelsen ut sig. Den borrar sig ner till Domarös dunkla förflutna, skjuter skott ut till farmor Anna-Greta, smugglarkungens dotter, och till låtsasfarfar Simon, gör nedslag i Anders barndomssomrar, nystar upp tonårstidens ljuvaste och mörkaste minnen och håvar in öns alla familjer, fiskare och sommargäster i sitt vittfamnande nät. En del blir lite för mycket av det goda, för hur engagerande och väl John Ajvide Lindqvist än skriver känns somliga utvikningar som just bara utvikningar som i slutändan inte tillför något till helheten.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Berättelsens nav är dock hela tiden den kantstötta och plågade Anders. En morgon nås han av ett märkligt meddelande som tycks komma från andra sidan, från Maja. Detta blir startskottet för ett farofyllt sökande som leder ända till en nedstigning i limbo, där Anders likt en sentida Orfeus gör ett sista förtvivlat försök att med livet som insats och med en Bamsedocka som talisman hämta sin dotter tillbaka från havet. Hur det slutar och vad allt egentligen går ut på ska jag naturligtvis inte avslöja, annat än att säga att Ajvide Lindqvists obetvingliga fantasi både firar triumfer och sväller ut aningen för mycket under upplösningen.

    Om ”Människohamn” har ett budskap är det att vi ska älska varandra, att inget annat än kärleken kan rädda oss. Inför döden står människan hjälplös. Det enda hon kan göra är att bära de sina, de levande såväl som de döda.

    Annons
    Annons
    X

    Efter en karriär som trollkarl och ståuppkomiker blev John Ajvide Lindqvist (född 1968) skräckförfattare. Han har även skrivit manus till tv-serier som ”Reuter & Skoog” och ”Kommissionen”

    Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X