Annons

Fabian Kastner:Exilförfattare söker asyl i språket

Författare i exil framhåller ofta språket som sin sanna hemvist, både som skydd och flyktmöjlighet. I ”Ordens asyl” granskar Anders Olsson sambandet mellan exil och språkexperiment hos några av modernismens främsta.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I sin essä ”Det tillstånd vi kallar exil” från 1987 liknar den ryske-amerikanske poeten och Nobelpristagaren Joseph Brodsky författaren i exil vid de falska profeterna i Dantes ”Inferno”: ”hans huvud är alltid vänt bakåt och hans tårar, eller saliv, rinner ner mellan skulderbladen.”

Det är en anslående bild. Brodskys groteska fantomporträtt fångar inte bara vad han ansåg var kärnan i den landsflyktige författarens väsen: det nostalgiska återblickandet på ett förlorat ursprung. Det understryker också att exilen från början var en form av bestraffning, likvärdig med helvetets kval. Livslång förvisning från hemlandet var det straff som utdömdes till mördare i antikens Rom.

Annons
Annons
Annons