Annons
X
Annons
X

Exemplet Sahlin visar varför kvotering är fel

Debatten om kvotering

BRÄNNPUNKT | KVOTERING

Jag brukar hävda att valet av Mona Sahlin som partiledare för Socialdemokraterna är det tyngsta argumentet mot kvotering. Missförstå mig rätt, Sahlin är kompetent och var sannolikt den bästa kandidaten. Men hennes kompetens och politiska agenda gjordes sekundär när det primära var att få en person av kvinnligt kön vid rodret. Det blev hennes fall.

Lena Hjelm-Wallén, dåvarande valberedningens ordförande, slog fast att det var dags för en kvinnlig partiledare. Av de med rätt kön var Margot Wallström favoriten, men hon avböjde valberedningens förfrågan. Jakten i den rätta urvalsgruppen fortsatte. Sedan valdes Sahlin, en kvinna ersattes av en annan och idén om att kvinnor är utbytbara mot varandra, representanter för sitt kön, fick ett ansikte. Det gick som det gick.

Vad lär vi oss av detta? De irrelevanta kriterierna – kön, etnicitet, sexuell läggning, listan kan göras oändlig – som görs primära, som möjliggör en uppgång i karriären, kommer också att definiera ett eventuellt fall. Då spelar det ingen roll hur kompetent individen
också är. Med detta sagt och för att blidka de som gjort missförståndskulturen till lag, detta konstaterande ska inte tolkas som att kombinationen kvinna/utlandsfödd/homosexuell och kompetent inte existerar.

Annons
X

Vad jag däremot ifrågasätter är oförmågan att se hur kvot- och representationshysterin resulterar i att kompetenskriteriet reduceras till huruvida individen besitter rätt kön eller melaninhalt i huden. Som om det finns någon särskilt kompetens kopplad till ens kön eller etnicitet. Som om jämställdhets- och den antirasistiska kampen historiskt inte handlat om att könstillhörighet och etnicitet ska sakna relevans.

Det är mot denna bakgrund som de alltmer högljudda propåerna, från inte minst moderata statsråd, ska betraktas. Det är mot denna bakgrund som drevet mot Jens Spendrup, mannen som under de senaste fem åren rekryterat tre kvinnor till vd-poster i näringslivet, ska betraktas. Kompetens handlar inte om symbolpolitik och social ingenjörskonst, det handlar om människor som tryggt ska få vila i vetskapen om att de befinner sig där de är för att de är bäst lämpade, inte för att de drog en jackpot i gentombolan.

Kvotering är diskriminering, det är ett avsteg från principen om att lika rättigheter alltid är rätt. Kvotering leder till polarisering, kollektivisering och identitetspolitik. Ska dagens välutbildade kvinnor, över hela världen, som på egna meriter, mot alla odds, tagit sig igenom tuffa utbildningar se sig utkvoterade i en framtid där män får allt svårare att hänga med?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är bedrövligt att beskåda en borgerlig regering kidnappa den vänsterretorik som utgår från att rättvisa handlar om lika utfall och inte lika spelregler. Borgerliga politiker borde värna politikens gränser, stå upp för äganderätten, riva hinder. Social ingenjörskonst är andra bättre på.

    Om Borg, Arnholm och gänget får som de vill kommer alla kvinnor, inkvoterade som icke-inkvoterade, i fortsättningen att få sin kompetens ifrågasatt. Det kommer i sin tur leda till att individen ständigt kommer att behöva försvara sig och bevisa att hon minsann tagit sig fram själv. På vilket sätt hjälps någon av detta?

    ALICE
    TEODORESCU

    jur kand, borgerlig debattör

    Är det dags för lag om könskvotering? svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X