Annons
X
Annons
X

EU:s recept är mer av samma misstag

När EU nu samlas för att bland annat diskutera flyktingkatastrofen utanför Lampedusa föreslås mer av samma åtgärder som redan införts. Men mer övervakning och så kallat samarbete med afrikanska stater kommer att misslyckas, skriver migrationsforskaren Ruben Andersson.

[object Object]
En bild från italiensk tv där flyktingar i en liten båt får hjälp av italiensk militär den 13 oktober, utanför ön Lampedusa. Foto: AP

BRÄNNPUNKT | FLYKTINGAR

Starkare ”humanitära” kontroller av den sort som nu föreslås av Cecilia Malmström och som redan satts i praktik av Italien riskerar återigen att förvärra problemet.
Ruben Andersson

Under några dagar i början på oktober skärrades Europa av tragedin utanför Lampedusa. Politiker enades i sorgen över de hundratals döda och försvunna. Medierna filmade kistorna på ön, dykarna till havs, gråtande hjälparbetare och de upprörda fiskare som först hörde ropen på hjälp från de sjunkande flyktingarna. Påven gav uttryck för ”skammen” över den dödligaste båtolyckan i Medelhavet på många år, ett hav som redan slukat tusentals människoliv. Men vem bär skulden?

Strax efter sorgestunden började det politiska spelet – som med EU-toppmötet denna vecka trappas upp ytterligare. EU-kommissionär Cecilia Malmström kräver nu
på DN Debatt att politikernas ord måste ”omsättas i handling”. Gång på gång påvisas dock samma lösningar, av henne liksom av medlemsländerna: mer EU-pengar till Europas södra gränser; en hårdare kamp mot smugglarna; starkare samarbete med afrikanska länder; samt bättre humanitära insatser till havs. Problemet är att alla dessa ”lösningar” redan har prövats under ett flertal år – och mer investeringar längs samma linjer riskerar att förvärra, inte förbättra, migranternas utsatta situation.

Annons
X

Bryssel har redan investerat åtskilligt vid Europas yttre gräns, vilket Malmström själv påpekar i sitt inlägg – och detta trots att enbart en liten minoritet av EU:s papperslösa och asylsökande anländer i rangliga båtar över Medelhavet. Gränsbyrån Frontex operationer har stegvis utökats sedan 2006, inte minst runt Lampedusa, och dess budget har växt exponentiellt. Spanien och Italien har investerat i avancerad övervakningsteknologi och mer manskap. Försvarsindustrin har tack vare EU-bidrag utvecklat nya produkter för gränskontroll, från obemannade fordon till satellit- och radarsystem. Eurosur, det gemensamma europeiska systemet för gränsövervakning, förväntas bli operationellt i december – men används redan i flera medlemsländer. Alla dessa investeringar har dock på sin höjd lett till tillfälliga och lokala nedgångar, ej varaktiga och övergripande resultat längs de yttre gränserna. Migranterna fortsätter att anlända.

Kampen mot de ”skrupelfria smugglarna” har likaså trappats upp under ett flertal år. Men smugglarnätverken har inte stärkts på grund av bristande gränskontroller, som vissa politiker vill mena; det motsatta är fallet.

Under 1990-talet, när Europa först började stänga de gemensamma gränserna, organiserade migranterna till stor del resorna själva. Detta är fortfarande fallet vid några av de farligaste rutterna – inklusive vid Gibraltarsundet samt landvägen över migrationsbarriärerna runt Spaniens nordafrikanska enklaver Ceuta och Melilla – trots att ”maffiorna” rutinartat beskylls för korsningar där. Men hårdare gränskontroller har stegvis förändrat smugglingen. Människosmuggling är som vilken affärsverksamhet som helst, om än en illegal sådan. När kontrollerna skärps krävs mer investeringar: snabbare båtar, större mutor, högre riskberedskap.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Detta betyder att mindre aktörer trängs ut av organiserade grupper. Hårdare straff mot dessa har dessutom lett till mer riskabla införselmetoder, till exempel att båtarna lämnas helt i migranternas händer. ”Maffior” är fortfarande en missvisande term – med kedjor av smugglare, mellanhänder och polis inblandade – men trenden är dock uppenbar: liksom vid USA:s södra gräns har Europas kontroller stärkt precis det fenomen de sägs bekämpa.

    Samarbete med afrikanska stater är en annan lösning som föreslås. Malmström yrkar på dialog med ”ursprungs- och transitländer”, och pekar på ett nytt partnerskap för rörlighet mellan EU och Marocko som ett gott exempel. Problemet är att dylikt ”samarbete” har pågått länge, inte minst via italiensk och spansk diplomati, ”bistånd” och påtryckningar. Det är för tidigt att utröna effekten av Marockos partnerskap, men det är noterbart att detta har åtskilligt mer att säga om ”kampen mot illegal migration” än om asylfrågor.

    Det existerande samarbetet har dock hittills haft en klar effekt: ”illegala migranter” har blivit en inkomstkälla och ett påtryckningsmedel för Nordafrikas säkerhetsstyrkor och regeringar, i en dynamik som drogs till sin spets när Muammar Khaddafi 2010 bad om minst fem miljarder euro om året för att förhindra Europa att bli ”svart”.

    Samarbetet har tidvis lett till bättre statistik, både i Marocko och Libyen, men till ett högt pris – polisrazzior, rasprofilering, illegala utvisningar, ökat våld av kriminella och säkerhetsstyrkor. Riskerna ökar således för migranterna både under färden genom Saharaöknen, samt för de som nått Nordafrikas städer – vilket i sin tur gör det lättare för smugglarna att hitta desperata resenärer. Samarbetet har, igen, bidragit till precis det problem man säger sig vilja förhindra.

    Angående humanitära insatser så är det sant – som FN och Human Rights Watch har påpekat – att sjöräddningen i Medelhavet är undermålig. Italien måste avkriminalisera de papperslösa samt se till att fiskare som kommer till undsättning inte riskerar åtal för inblandning i smuggling. Bristen på nödhjälp är skandalös.

    Men problemet är att starkare ”humanitära” kontroller av den sort som nu föreslås av Malmström och som redan satts i praktik av Italien återigen riskerar att förvärra problemet. Spanien har länge sett alla flyktingbåtar som a priori i nöd, och har på så vis legitimerat preventiva patruller i afrikanska vatten. Frontex åberopar också ”humanitära” argument – liksom Malmström när hon säger att Eurosur kommer att ”förbättra spårningen, identifieringen och räddningen av små fartyg till havs”.

    När övervakningen täcker allt större områden blir migranterna tvungna att använda mer riskabla metoder. Spaniens ”humanitära” radarsystem, till exempel, har lett till att migranterna färdats längre ut från kusten eller använt små upplåsbara båtar, som de hoppas inte ska synas på gränsvakternas monitorer. Preventiva humanitära insatser riskerar därmed att förvärra ”helvetet på havet”.

    Europas omfattande gränsarbete har visat sig ha okontrollerbara konsekvenser. Delvis beror detta på att gränspolitiken är fragmenterad – den styrs av medlemsstaternas politiska spel med invandringen, mediernas oberäkneliga intresse samt säkerhetsindustrins och gränsstyrkornas egna prioriteringar. Delvis beror det på dess interna motsägelser, inte minst det dubbla ansvaret att rädda och stoppa migranterna. Men framför allt är problemet en cynisk brist på långsiktigt tänkande, och där har åtminstone Malmström delvis rätt. Som hon och andra svenska politiker påpekar så måste alla europeiska länder ta emot människor som flyr från krig och elände, men mycket mer måste till för att förhindra fler katastrofer.

    Dublinförordningen, som lämpar ansvar för asylsökande på det första EU-land en flykting anländer till, måste omförhandlas. Samarbetet med nordafrikanska länder i ”kampen mot illegal migration” måste uppluckras, eftersom det skapar absurda incitament för dessa stater och deras polisväsenden.Säkerhetsindustrins investeringsbubbla i den irreguljära migrationen, delvis byggd runt humanitära argument, måste punkteras.

    Men istället för sådant politiskt nytänkande är de ”lösningar” som nu föreslås bara mer av samma gamla medicin – och de kommer återigen att misslyckas, med tragiska konsekvenser och till än större skam för Europa.

    RUBEN ANDERSSON

    antropolog och migrationsforskare på
    Stockholms Universitet

    Fler artiklar om flyktingar:

    Annons
    Annons
    X

    En bild från italiensk tv där flyktingar i en liten båt får hjälp av italiensk militär den 13 oktober, utanför ön Lampedusa.

    Foto: AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X