Annons

Rolf Gustavsson:EU:s dilemma – förföraren eller uppviglaren?

Emmanuel Macron eller Viktor Orbán? Frankrikes president och Ungerns premiärminister personifierar två motpoler i europeisk politik. En förförare och en uppviglare. Ett val mellan de två skulle bli ett besvärligt dilemma för många EU-länder. Inte minst för den nya regeringsbildningen i Tyskland.

Under strecket
Publicerad

Frankrikes president Emmanuel Macron och Ungerns premiärminister Viktor Orbán.

Foto: Christophe Ena/AP, Zsolt Szigetvary/AP Bild 1 av 1

Frankrikes president Emmanuel Macron och Ungerns premiärminister Viktor Orbán.

Foto: Christophe Ena/AP, Zsolt Szigetvary/AP Bild 1 av 1
Frankrikes president Emmanuel Macron och Ungerns premiärminister Viktor Orbán.
Frankrikes president Emmanuel Macron och Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Foto: Christophe Ena/AP, Zsolt Szigetvary/AP

Förenklat uttryckt förespråkar Macron och Orbán två olika attityder till EU:s politiska framtid: en entusiastiskt EU-positiv och en inåtvänd EU-fientlig.

Macron har överöst Europa med storslagna och detaljerade initiativ. De bildar sammantaget det mest genomtänkta projektet för en pånyttfödelse av EU som en gemenskap. Men vem har den franske presidenten med sig? Emmanuel Macron framstår allt mer som en ensam man, både i Frankrike och i Europa. Lika mäktig som isolerad. I väntan på Angela Merkel.

I EU:s realpolitiska vardag framstår däremot Viktor Orbán som en ledande exponent för den nationalegoistiska strömning som har framgångar i valen i en rad länder i Centraleuropa. Ja, till och med i Tyskland. En trotsreaktion mot Bryssel som påminner om det brittiska försöket att radikalt bryta med EU genom brexit.

Annons
Annons

Macrons ambition är att förstärka Europas ställning som en global ekonomisk stormakt.

Emmanuel Macron har hållit ett par långa linjetal om sin syn på Europas framtid. Många av hans recept kommer från en gammal kokbok som diskuterats de senaste tjugofem åren. De bygger på grundtanken om ett mer differentierat EU.

En liten grupp länder skulle bilda ett avantgarde (ett ”Kärneuropa”) som fördjupar sin integration och blir ett gravitationscentrum. Denna centrala konstellation skulle utkristalliseras ur valutaunionen genom att det haltande EMU fullbordas. Detaljerna är oklara men Macrons ambition är att förstärka Europas ställning som en global ekonomisk stormakt.

Samtidigt förespråkar Macron starkare intern solidaritet, bland annat genom konvergens i skattepolitik och arbetsmarknadspolitik. Den ”sociala pelaren” och kritiken av ”social dumpning”, som kommer upp på toppmötet i Göteborg nästa vecka, ser Macron som en liten seger. Den skapar samtidigt motsättningar till Öst- och Centraleuropa.

Orbán förklarade för några veckor sedan att Öst- och Centraleuropa skulle vara en ”migrantfri zon”.

Viktor Orbán leder det starkaste partiet i EU:s största politiska familj, konservativa EPP. Till skillnad från flera andra partiledare sitter han med en stabil egen majoritet. Även nästa års allmänna val ser han ut att vinna utan problem.

Med sin nationalkonservativa hållning trotsar Viktor Orbán öppet EU-samarbetets principer och institutioner, ibland på det mest provokativa sätt. I synnerhet märks det i frågorna om flyktingar och asylsökanden. Orbán förklarade för några veckor sedan att Öst- och Centraleuropa skulle vara en ”migrantfri zon”. Dessutom säger han att EU-projektet kidnappats av främmande spekulanter, vilket i klartext betyder att det skulle vara den ungerskamerikanska miljardären och investeraren George Soros som tagit över EU.

Annons
Annons

Orbán har en stark position i den centraleuropeiska gruppering med de fyra länderna Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien som kallas Visegrad (V4). Dessutom påverkar hans attityd politiken i den nya regeringen i Österrike, liksom i de sydöstra delarna i Tyskland (Bayern och Sachsen) där hans vänner i det främlingsfientliga tyska partiet AFD var framgångsrika.

Den allra svåraste komplikationen för Angela Merkel ligger faktiskt i det bayerska systerpartiet CSU.

Vägvalet mellan Emmanuel Macron eller Viktor Orbán bestäms i hög grad av vilken linje som Angela Merkels nya koalitionsregering väljer. Om man skulle lita på de historiska traditionerna så förefaller det självklart att Tysklands band till Macron borde vara starkare än till Orbán. Men villkoren för den fyrpartiregering som ser ut att bildas är betydligt mer komplicerade än så. Och den allra svåraste komplikationen för Angela Merkel ligger faktiskt i det bayerska systerpartiet CSU, som riskerar att förlora sin maktställning i nästa års delstatsval. Merkels balansgång är att samtidigt göra eftergifter till de Gröna och det liberala partiet FDP utan att därigenom stärka Orbáns vänner i AFD.

Även om Angela Merkels personliga sympatier säkert ligger närmast hos Emmanuel Macron så kan hon knappast bortse ifrån Visegradgruppens – bestående av Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern – ekonomiska betydelse för Tyskland. Den är sammantaget efter Kina Tysklands näst största exportmarknad, vilket Viktor Orbán gärna påpekar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons