Européer är vi allihopa

Vi reser fortfarande runt i Europa som tillfälliga turister. Bobo Karlsson drömmer om tanken att fler av oss skulle känna oss hemma överallt, våga ta steget, flytta. Och sörjer över dagens egoism, arrogans och nationalism – det som gick snett med vårt kära Europa.

Under strecket
Publicerad
Och vi som älskade varandra så mycket. Men vi är och förblir alla européer ”Till sista andetaget”. Här Jean-Paul Belmondo (europé, parisare, fransman) och Jean Seberg (europé, parisiska, amerikanska) från filmen.

Och vi som älskade varandra så mycket. Men vi är och förblir alla européer ”Till sista andetaget”. Här Jean-Paul Belmondo (europé, parisare, fransman) och Jean Seberg (europé, parisiska, amerikanska) från filmen.

Bobo Karlsson, urban observatör.

Bobo Karlsson, urban observatör.

Foto: LARS PEHRSON
Annons

Första gången jag insåg att jag var europé var när jag flyttat till New York. Så fort man kom in på en bar, ett party, ett företag, så fastnade blicken på sekunden på någon europé i rummet. Hemma i Stockholm hade jag aldrig haft den omedelbara och naturliga gemenskapen med spanjorer, tyskar, holländare, fransmän. Plötsligt var vi i samma klubb; klädsel, rörelser, kultur, gester, samtalsämnen.

Många av oss känner säkert djup smärta, suckar i vanmakt, när ett av världens starkaste varumärken – ”Europa” – nu på bara några år schabblats bort med ett ekonomiskt gnabb som alltmer liknar en politisk sandlåda. ”Europa”, som skulle bli det mest medvetna, modiga och mänskliga, något att vara stolt över, har nu istället blivit: vem är lat, vem jobbar, vem fuskar, vem kan göra rätt för sig, vem är skyldig vem, vem är i inre kretsen i A-laget och vem är mest mobbad i B-laget.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons