Europaparlamentet – inte längre en papperstiger

Den gamla föråldrade karikatyren av EU-parlamentet lever fortfarande. Men det är inte längre en tandlös papperstiger, konstaterar SvD:s Rolf Gustavsson som följt hur parlamentet förvandlats till ett maktcentrum som påverkar livet för omkring 500 miljoner européer.

Under strecket
Publicerad
HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX
Foto: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX
Annons

Bilden av EU-parlamentet som en onödig diskussionsklubb för generöst avtackade förbrukade politiker – en förgylld elefantkyrkogård – lever fortfarande. En bild som skymmer hur parlamentet stegvis förändrats de senaste 15–20 åren och förvandlats till ett maktcentrum och en språngbräda för en ny generation politiker. Sveriges EU-minister Cecilia Malmström och Finlands utrikesminister Alexander Stubb är bara två nordiska exempel på karriärer som började i detta parlament.

Dessutom har EU-parlamentet efterhand blivit en aktör i europeisk lagstiftning och en allt viktigare arena för europeisk politisk opinionsbildning. Parlamentets formella befogenheter fastställs i EU:s fördrag och om Lissabon-fördraget trä der i kraft vid årsskiftet så växer de ytterligare. Då får EU-parlamentet medbestämmande i alla EU- lagar. Men redan idag påverkar detta parlamentet direkt och indirekt en betydande del av de rättigheter och skyldigheter som gäller för omkring 500 miljoner medborgare i EU-länderna.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons