Annons

Euron har blivit ett hot mot hela EU-samarbetet

Nu är det hög tid för en bred svensk politisk motoffensiv mot statsbyggarna i EU. Eurokrisen och EU-kommissionens försök att lösa problemen med ökad EU-centralism har skapat nya förutsättningar för konstruktivt samarbete mellan före detta EU-motståndare och före detta EU-entusiaster. Det skriver Per Gahrton.

Publicerad

Eftersom en hel del euroanhängare numera öppet erkänt att de underskattade behovet av en enhetlig centralt beslutad ekonomisk politik i en organisation med gemensam valuta, och därför inte längre pläderar för svensk övergång till euron, kan jag bjuda på ett motsvarande erkännande: Vi som bekämpande EU-medlemskapet 1994 överskattade risken för att den sortens EU-samarbete som då existerade med nödvändighet måste leda till en EU-stat. Förvisso fanns mycket i Maastrichtfördraget som pekade i den riktningen, förvisso lägger EU näsan i blöt alldeles för mycket. Men det var den gemensamma valutan som var och är brytpunkten, det är den som driver EU-samarbetet över gränsen från ett samarbete mellan huvudsakligen självstyrande stater till en centralstyrd förbundsstat, över gränsen mellan konfederation och federation.

Att det är så bevisas av den tyska författningsdomstolens ja till utökad central EU-makt över medlemsstaternas samhällsekonomi och EU-kommissionsordföranden Barrosos plädering för att förvandla EU-gemenskapen till en federation.

Annons
Annons
Annons