X
Annons
X

EU-kommissionen: Ivar Arpi saknar fakta

Foto: TT

Med anledning av Ivar Arpis ledare (Federalisterna äventyrar hela EU-projektet 18/9), har följande kommentar inkommit:

I SvD:s ledare måndagen den 18 september ger Ivar Arpi uttryck för ett virrvarr av åsikter om EU som är baserade på en rad – i bästa fall - missförstånd. Han föreslår inga konkreta lösningar på de komplexa utmaningar som vår kontinent står inför utan kommer istället bara med missvisande kritik. Som tur är för oss svenskar och andra européer finns det personer på vår kontinent som försöker hitta lösningar, inte bara problem, och jag skulle därför vilja svara på artikeln genom att nämna några av kommissionens förslag.

Först och främst vill jag bemöta den första meningen om att den gemensamma valutan är skadlig för Europa. Bara en mening, utan något rättfärdigande eller någon analys. Eftersom kritiken är ämnad att vara kort och kraftfull, så väljer jag också ett kort och kraftfullt svar. Ekonomierna i EU och euroområdet förutspås ALLA att växa i år, och fler människor är i arbete i EU än någonsin förut. Det ekonomiska läget är starkt och fortsätter att förbättras. Som kommissionens ordförande Juncker sade i förra veckan i Strasbourg, tänker vi inte ta åt oss äran för de åtta miljoner arbetstillfällen som skapats sedan denna kommission påbörjade sitt mandat, men de skulle med all säkerhet finnas de som skulle ge oss skulden om det handlade om åtta miljoner förlorade arbetstillfällen istället.

Annons
X

Om vi går vidare till migrationskrisen, så klagar Ivar Arpi på att bördan blivit för tung för vissa länder medan andra vägrat att delta. Han kritiserar sedan kommissionens förslag att lösa precis detta problem genom att ett blygsamt antal asylsökande fördelas mellan alla medlemsstater. Det är värt att komma ihåg, vilket Arpi inte gör, att samtidigt som beslut fattades om att minska trycket på Italien och Grekland genom om att omplacera asylsökande till andra medlemsstater, togs parallella beslut om att stärka de yttre gränserna genom att inrätta den europeiska gräns- och kustbevakningen, och att öka ansträngningarna för att skicka tillbaka personer som inte har rätt till asyl. Kommissionen och medlemsländerna tar sig även an grundorsakerna till migrationsutmaningen genom att arbeta tillsammans med våra grannländer och göra investeringar i ursprungs- och transitländerna för att skapa drägligare levnadsvillkor.

Jag hoppas att Ivar Arpi inser att om man kallar demokratiskt framförhandlade bestämmelser för "diktat" så rör det sig om ett allvarligt missförstånd.

Utöver innehållet i besluten, klagar även Ivar Arpi över hur dessa beslut antogs, trots det faktum att besluten fattats genom ett demokratiskt fastställt förfarande i enlighet med EU-fördragen. Han är till och med upprörd över att rättstatsprincipen upprättshålls av EU-domstolen i de fall som medlemsländerna inte respekterar sina rättsliga förpliktelser. Detta är en farlig väg att gå. Det verkar också nödvändigt att påminna Ivar Arpi om grundläggande förhållandena i EU. EU-kommissionen, som är roten till allt det onda enligt honom, utövar ju bara de befogenheter som den fått av medlemsländerna. EU-kommissionen föreslår lösningar på problem som de enskilda medlemsländerna inte kan hantera själva. Om medlemsländerna sedan inte håller med om EU-kommissionens förslag, kan de (vilket de ofta gör) ändra eller förkasta dem tillsammans med det demokratiska och direktvalda Europaparlamentet. EU-kommissionen stiftar inte EU:s lagar, utan lämnar endast lagförslag och upprätthåller även efterlevnaden av lagstiftningen, när den väl är antagen. Det är istället medlemsländerna, inklusive den svenska regeringen, som stiftar lagarna tillsammans med de valda Europaparlamentsledamöterna. För att summera detta påpekande vill jag gärna påminna Ivar Arpi om att hans påstående att kommissionen "inte svarar inför någon som är folkvald" är fullständigt falskt. Kommissionen väljs av Europaparlamentet efter valet till Europaparlamentet, och kommissionen kan bli föremål för misstroendeförklaringar och tvingas att avgå av samma Europaparlament. Jag hoppas att Ivar Arpi inser att om man kallar demokratiskt framförhandlade bestämmelser för "diktat" så rör det sig om ett allvarligt missförstånd.

Det är alltid bra att EU:s framtid ifrågasätts och diskuteras och det är därför som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sitt linjetal den 13 september presenterade sin egen vision och uppmuntrade till en fortsatt debatt. Vi har inte tillräckligt av denna viktiga diskussion i Sverige. Det finns dessutom alltid saker som kan ändras och förbättras. Men det är enormt viktigt att diskussionen förs på grundval av korrekta fakta. Annars riskerar vi på falska grunder att äventyra en organisation som garanterat freden i Europa i 70 år, som fördubblat BNP under de senaste tjugo åren och är en global ledare i kampen mot klimatförändringarna. Det är bra att Ivar Arpi engagerar sig i debatten om Europas framtid, men det skulle vara ännu bättre om han för debatten på grundval av fakta.

Katarina Areskoug Mascarenhas

Chef för EU-kommissionens representation i Sverige

Ivar Arpi svarar direkt:

Min ledare var en kritik av att EU-kommissionen, och flera stora medlemsländer, vill tvinga andra medlemsländer att ta emot flyktingar. Att den exekutiva makten har ingått fördrag som gör det möjligt att köra över medlemsländer med kvalificerad majoritet innebär inte att man bör eller måste göra det. Man förutsåg inte den här konflikten när dessa fördrag ingicks. Min farhåga är att vissa medlemsländer hellre bryter sig ur EU än ser sig överkörda, vilket brexit indikerar. Migrationsfrågan har enorm sprängkraft, vilket bland annat AfD:s framgångar i tyska valet visade nu senast.

Min egen uppfattning är att vi bör införa ett kvotsystem inom EU där flyktingar fördelas. Men jag anser att det bör vara frivilligt att ingå i systemet. De länder som inte vill, kan betala dem som tar emot fler i stället. Som att köpa och sälja utsläppsrätter, fast med flyktingkvoter. Att Katarina Areskoug Mascarenhas påstår att jag inte har föreslagit lösningar är direkt felaktigt. I flera artiklar har jag föreslagit lösningar. Senast i maj skrev jag att asylrätten bör omprövas:

“Så länge asylrätten är utformad som den är i dag – att man måste sätta sin fot i Europa för att söka asyl – kommer människor fortsätta drunkna på Medelhavet. En rimligare utgångspunkt är att ingen ska behöva dö för att få sin sak prövad. Asylrätten behöver anpassas till den tid vi lever i."

Asylrätten behöver anpassas till den tid vi lever i.

Vill vi ta bort incitamenten för människor som i dag leder många i döden, bör det göras omöjligt att söka asyl på plats i ett EU-land; asyl söks utanför EU-området. Både EU:s och FN:s flyktingpolitik behöver göras om i grunden så att färre dör och fler får skydd, men det skyddet behöver inte erbjudas inom EU:s gränser. Över 90 procent av alla flyktingar i världen befinner sig i hemlandets närområde. 10 länder huserar 60 procent av världens flyktingar. Många av dem får inte ens basal hjälp. För varje 1 200 kronor som spenderas på en flykting i Europa går lite mindre än 9 kronor till en flykting i den fattiga delen av världen, enligt ekonomiprofessorn Paul Collier och migrationsprofessorn Alexander Betts i “Refuge: transforming a broken refugee system" (Penguin 2017). Samtidigt som antalet asylsökande ökat till Europa, har europeiska länder skurit ned stödet till UNHCR, som har hand om stora flyktingläger, samt sänkt utlandsbiståndet med hjälp av avräkningsmekanismer. Det är tveksamt om detta är etiskt försvarbart.

Min kritik handlar alltså om att EU-kommissionen tycker att det är rimligt att köra över demokratiskt valda regeringar med kvalificerad majoritet, inte att förslaget om ett kvotsystem är fel. Tvärtom är det precis vad jag själv har föreslagit.

Att inte EU-kommissionens representant tar på större allvar upplevelsen av det demokratiska underskottet i unionen, som exempelvis statsvetaren Leif Lewin påpekat, är kanske inte så förvånande. Det är snarast talande för en tilltagande trend att tala sig varm för demokrati, men samtidigt tycka att folket som faktiskt röstar mest är till besvär.

Vad gäller eurons fröjder kan man med fördel fråga grekerna vad de tycker om de åtstramningar de har tvingats till. Den monetära unionen har förvärrat problemen snarare än underlättat lösningarna på dem. Få svenskar förespråkar numera att Sverige ska gå med i EMU. Men jag misstänker att folket har fel även på den här punkten, om man frågar EU-kommissionen.

Annons
Annons
X
Foto: TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X