Annons

Johanne Hildebrandt:Ett vilset museum

Västerbotten.
Västerbotten. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Det visade sig vara ett misstag att åka till Västerbottens museum i Umeå för att lära mer om min hemregions kärva och dramatiska förflutna fyllt med samer, flottare, utfattiga bönder och mycket mer. För det jag fann var några gamla, spruckna träskidor i en monter. Okej, det fanns även ett och annat sameföremål, kläder och en intressant bild på en hällristning men någon sammanhållen berättelse om Västerbotten stod inte att finna. Inte ens bland de vita tygtrasor som hängde i ett rum och utgjorde en installation. I sanningens namn var det inte första gången som denna författare velat krypa ihop i fosterställning och gråta över tråkigt berättad historia och bortspelad fakta, men i detta fall var besvikelsen större än vanligt.

Ett museums uppgift är att bevara, konservera och berätta om vår historia men, vilket Maria Ludvigsson skrev den 7/3, så råder det uppenbarligen nya tider i kulturarvsvängen. Berättelsen om det gamla bondesamhället är ute, i stället ska man in med mångfaldsarbete och det ska göras upp med vithetsnormen. ”Framtidens västerbottning kommer att i större utsträckning ha rötter i andra länder än vad dagens västerbottning har. Vi måste också skapa utrymme för de människor som kommer hit att berätta sina berättelser för att på så sätt bidra till ett fungerande demokratiskt samtal”, har Anders Lidström, styrelseordförande för Västerbottens museum i Umeå förklarat. Jaha. Nähä. Om de vill ägna sig åt journalistik och opinionsbildning får jag väl googla fram min historia i stället.

Annons
Annons
Annons