X
Annons
X
Recension

Jag ringer mina bröder Ett viktigt samtal från Khemiri

CHOCKVÅG För andra gången i år tar regissören Farnaz Arbabi sig an Jonas Hassen Khemiris hyllade pjäs ”Jag ringer mina bröder”. På Kulturhuset Stadsteatern förvandlas det poetiska flödet till en tragisk, kongenialt tolkad fars om främlingskap.

Shebly Niavarani i ”Jag ringer mina bröder”. Foto: PETRA HELLBERG

Amor är student på KTH – lyckad, fast kantig. Han gillar strukturer. Han döper sina kompisar efter periodiska systemet. ”Du får vara Helium för du gör allt så lätt”, säger han till sin kompis fast tycker egentligen att Shavi är lika tanklöst upplöst som gas. Amor har muslimsk pappa men gör allt för att passa in, vara duktig och värdig.

Han har blivit expert på dubbelhet, på att veta den specifika vikten på allting, från språklighet till sociala koder. Han kan kasta sig handlöst mellan svenskhet och ung förortsjargong. Ändå är han ständigt kluven mellan gruppidentitet, tillhörighet och den kameleont han blivit. Ofta svenskt menlös, ibland övermannad av sin pappas rötter och sitt absoluta behov av att vara solidarisk mot sitt halva utanförskap.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X