Annons

Ett stycke med 26 betydelser

Under strecket
Publicerad

Just nu pågår visningar inför höstens kvalitetsauktioner. Intresset för antikviteter är stort. Men jag vet också att det finns flera stycken läsare som inte bara intresserar sig för gamla saker utan också för gamla ord, för verbala antikviteter. Dessa läsare kan möjligen ha glädje av de små stycken som tillsammans utgör dagens språkspalt.
”Sicket litet stycke” hörde jag en morfar kärleksfullt säga till sin dotterdotter häromdagen när hon glatt lindade honom runt sitt lillfinger. Det slog mig då vilket komplext ord stycke är. Det slog mig också att några av ordets betydelser nog kan uppfattas som antika av yngre läsare.
Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) har stycke åtminstone 26 betydelser. I den citerade morfaderns utrop har ordet en vardaglig och något ålderdomlig prägel. Stycke i denna betydelse använd(e)s oftast pejorativt om en kvinna (förr även om en man) som är elak och som väcker aversion eller ogillande. En 1900-talsförfattare som Sigrid Siwertz kunde skriva följande: ”Hon är ett stycke! Hon
satt där i receptionen och charmade. Stilig gudbevars, men ett stycke!”
Men ett
stycke kan inte bara syfta på en kvinna. Den vanligaste betydelsen i dag är tveklöst ”en avskild del av något”. Det används också som måttord för en relativt obestämt längd eller ett visst avstånd. Och att en text oftast indelas i
stycken som börjar på ny rad vet de flesta. En kuriositet är att ett stockholmskt bokmärke kalla(de)s
stycke i Skåne och
bild i Göteborg. Tidigare har ordet också brukats som benämning på ett spanskt mynt - peson och piastern. Det kunde dessutom syfta på en tygremsa med påsydd kant eller spets. Sådana
stycken användes tillsammans med bindmössan, en äldre huvudbonad för kvinnor. Även om årets julklapp lär bli en mössa tror jag inte att det rör sig om en bindmössa.
Ett
stycke kan också ha en betydligt mer maskulin och krigisk innebörd än bindmössans kvinnliga. Ordet är nämligen en äldre benämning på eldrör eller kanon. Det är i denna betydelsesfär som orden
styckebruk och
styckjunkare hör hemma.
Styckebruk var en fabrik som tillverkade artillerimaterial och detta ord förekommer fortfarande i namn på orter där man haft järnbruk som tillverkat kanoner - som exempelvis i
Åkers styckebruk.

Man kunde tro att
styckjunkaren och
styckmästaren är nära språkliga släktingar. Så är inte fallet.
Styckjunkare är en militär gradbeteckning som använts från 1600-talet ända in på 1970-talet i Sverige.
Styckjunkaren var en underofficer vid artilleriet eller luftvärnet och han hade sin motsvarighet i fanjunkaren vid andra truppslag. De finns inte längre kvar - annat än möjligen som pensionerade. Men
styckmästaren kan vi fortfarande möta bakom köttdisken.
Sist och slutligen vill jag erkänna att jag medvetet låtit en språklig otymplighet smyga sig in i inledningsstycket till denna språkspalt. Jag tänker på ”flera stycken läsare”. Jag ville helt enkelt illustrera ännu en användning av ordet, men också få tillfälle att ge kritik. Bruket av stycken efter räkneord är helt onödigt. Man bör exempelvis inte skriva att ”27
stycken personer omkom i branden”. Särskilt störande är det om ordet används om människor - även om de råkar vara stycken!

Annons
Annons
Annons