Recension

Scenografi för ett ståndsmässigt liv. Adelns slottsbyggande i Skåne 1840-1900 |Ett ständigt sysslande med börd

De säregna slottsprojekten i Skåne under andra halvan av 1800-talet kunde ha tillhört våra främsta arkitekturskatter. Att de inte gör det beror på slottens allt för uppenbara avsikter att skaffa adeln nytt kulturellt kapital när makten blivit kringskuren.

Under strecket
Publicerad
Kajsa Bjurklint Rosenblad framför Trolleholms slott, det säregna slottsprojektet i Skåne.

Kajsa Bjurklint Rosenblad framför Trolleholms slott, det säregna slottsprojektet i Skåne.

Annons

Det kostar på att ligga på toppen. När plebejerna klättrar gäller det att visa att gammal är äldst. Därför är och var de mest besuttna också de med störst behov av att markera sin position. Att bygga större och mer magnifikt än vad som kan försvaras med ens de högsta kraven på komfort skulle såtillvida vara rationellt. När statusen hotas finns inget viktigare än att bygga, kosta vad det kosta vill.
I Kajsa Bjurklint Rosenblads avhandling Scenografi för ett ståndsmässigt liv. Adelns slottsbyggande i Skåne 1840-1900 beskrivs orsakerna till en slottsbyggnadsepok utan motstycke. Genom studier i slottens många gånger överväldigande arkiv har en ovanligt noggrann teckning av byggnadsprojekten varit möjlig. Förutom att bidra till bilden av förhållandet mellan 1800-talets borgerlighet och adeln, vill författaren också ringa in kvinnans roll. Trots att klass och kön står på agendan har ämnet inte tidigare varit möjligt att närma sig. 1800-talet, då industrialismens enorma varuproduktion skapade kaos i historiemedvetandet, har länge varit kvar i garderoben och adeln hopplöst som forskningsämne.
Skrytbyggen är dock ingen försvunnen genre, varför ämnet ännu har full bärighet. Och även om det är lätt att rygga för den närmast groteska onyttan hos de så kallade nyslotten, har typen för alltid präglat bilden av 1800-talet. Deras status fick också otaliga institutioner att byggas med nyslotten som modell. Då det snarare varit dessa byggnadstyper - skolor, järnvägsstationer, sjukhus - som beskrivit det moderna samhällets rötter, har slotten lämnats därhän. Hela den livsstil de byggdes för kom ju strax att försvinna, varför deras arkitektur lika fort blev obskyr. Malplacerade i tiden och historielösa, just på grund av sina gränslösa ambitioner att vara historiska. Med större distans framträder de stora ombyggnadsprojektens roll i samhällets förändring och inte bara deras betydelse som dokument över en utdöd kultur.

Annons

Bjurklint Rosenblad har skrivit en arkitektursociologisk avhandling. Det är inte arkitekturen som sådan hon främst intresserat sig för, utan vad den stod för och hur den uppfattades av sin samtid. Stilpluralismen, vilken kan förklaras som arkitekturens svar på det moderna samhällets individualisering, bejakades av den byggande skånska adeln. Samtidigt undergrävde individualiseringen adelskulturen, vars grund bestod av en mycket stark sammanhållning inom gruppen. Att positionera sig gynnade personerna men inte gruppen.
Frågan om adelns position under 1800-talets senare del blir den springande punkten. Agerandet tog sig enligt Gustaf-Otto Adelborg uttryck i ”ett mer eller mindre raffinerat undvikande av att riktigt fraternisera med annat än med gelikar.” För kvinnorna blev ”ett ständigt sysslande med börden” allt mer påtagligt ju längre seklet framskred. Nyslotten blev på detta vis underligt dubbelriktade: på en gång progressiva i sin förändringsbenägenhet och konservativa i sina referenser. Att adeln fick se sin makt kringskuren är uppenbart. Men var det någonstans de kunde förskansa sig var de på de stora skånska godsen.

Annons
Annons
Annons